Nu har jag bara ett år kvar

När jag utbildade mig till laboratorieassistent (i dag biomedicinsk analytiker) för 45 år sedan var jag   stolt över mitt fantastiska yrke och yrkesval. Jag hade valt helt rätt. Bästa jobbet man kunde ha. Detta har jag aldrig ångrat. Om jag utbildade mig i dag så skulle nog valet bli detsamma. Jag ville arbeta inom sjukvården samtidigt som mitt intresse för de naturvetenskapliga ämnena var stort. Biomedicinsk analytiker passade perfekt in på mitt intresseområde. Min utbildning som var inom klinisk kemi var på 5 terminer. Efter ett par år i yrket så räknades vi som specialister. Jag tror att det är det som lever kvar i många av oss. Men snart finns det inte så många kvar med den gamla utbildningen. Nu har vi en bred generalistutbildning som ger en kompetens inom alla områden inom laboratoriemedicin. En bra teoretisk grund att stå på.

När jag började arbeta så var det endast en person på laboratoriet som var över 30 år. Så såg det säkert ut på många platser. Yrket var relativt ungt. För några år sedan var det bara en person som var under 30 år. Inte så konstigt att vi idag har ett så stort generationsskifte inom laboratoriemedicin. Snart är vi alla utbytta. Tyvärr är det inte så enkel matematik att när en äldre slutar och en ny ung kommer in kan verksamheten rulla på. På samma sätt som vi gjorde en gång så kommer denna unga generation att bilda familj. Det är snarare så att vi behöver ersätta en äldre med två unga och då spricker hela ekvationen för det utbildas helt enkelt inte tillräckligt många biomedicinska analytiker.

Jag har arbetat i stort sett inom hela vårt område allt från primärvård till blodtappning utom mikrobiologi. Lärt mig otroligt mycket på mina arbetsplatser men inte fått möjlighet att studera vidare inom mitt yrke. För jag ville arbeta inom klinisk verksamhet. Enda karriärvägen för mig var att ”bli” chef. Fick också en anställning som chef i slutet på 90-talet. Delvis ett nytt yrke, men så stor nytta jag har haft av att också vara biomedicinsk analytiker. Ibland har jag funderat över hur mitt yrkesliv skulle sett ut om det hade funnits möjlighet att göra karriär och specialisera mig som biomedicinsk analytiker. Jag vet att jag bland annat var jätteintresserad av hematologi, specialist inom hematologi och benmärgsdiagnostik istället för chef. Kunde ha varit ett val om möjligheten funnits. Men det är  inget att tänka vidare på i dag för min egen del. Desto viktigare är  det att  de som i dag arbetar som biomedicinska analytiker eller väljer att utbilda sig till yrket har möjlighet att gå en specialistutbildning. Vården och laboratoriemedicin behöver den kompetensen i framtiden.

Utan biomedicinska analytiker stannar vården! Sant eller en överdrift? Tyvärr så finns det på många laboratorier redan i dag tillfällen när man inte har kunnat analysera proverna enligt efterfrågad tid eller helt enkelt inte kunnat utföra de alls för att rätt kompetens saknas. Orsaken till detta är naturligtvis flera. Men jag är övertygad om att ett yrke utan karriärvägar och möjlighet att vidareutbilda sig och bli specialist ger färre sökande till grundutbildningen. Med färre sökande blir det naturligtvis även färre som examineras och därmed är bristen ett faktum.

Att få förmånen att arbeta för mitt yrkes möjlighet till kompetensutveckling samt att synliggöra det viktiga arbete som den biomedicinska analytikern utför har varit viktiga faktorer till varför jag engagerat mig i vår yrkesförening IBL under de senaste fem åren.

 

Av: Agneta Colliander, ordförande IBL, biträdande verksamhetschef, Laboratoriemedicinska länskliniken, Universitetssjukhuset Örebro

#stoltbiomedicinskanalytiker
#sverigesviktigastejobb