Varför har vi legitimation?


Varför är vissa yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården legitimerade?

– Legitimationen är ett garantibevis för en viss kunskapsnivå och lämplighet hos personen som utövar yrket. Exempelvis görs alltid en kontroll i belastningsregistret vid prövningen av om en person kan få legitimation.


Vad innebär en skyddad yrkestitel?

– Alla 21 stycken legitimationsyrken inom hälso- och sjukvården har en skyddad yrkestitel. Det innebär att du inte får kalla dig biomedicinsk analytiker utan att ha en legitimation. Detta är reglerat i patientsäkerhetslagen, men det finns undantag och det gäller personer som gör den praktiktjänstgöring som krävs utöver examen för att få legitimation. En läkare under allmän tjänstgöring, AT, får till exempel titulera sig som läkare även om han eller hon inte har erhållit sin legitimation än.


Vad är ensamrätt till yrket ?

– Det är fem yrken som utöver skyddad yrkestitel även har ensamrätt till yrket. Det innebär att bara den som har legitimation eller särskilt förordnande får utöva yrket. Det gäller apotekare, barnmorskor, receptarie, läkare
och tandläkare.


Vem bestämmer vilka yrkeskategorier som får anställas inom hälso- och sjukvården?

– Det är en arbetsgivarfråga. Arbetsgivaren bestämmer även vilka arbetsuppgifter och vilket ansvar en befattning omfattas av. Arbetsuppgifter kan utföras av personer utan legitimation om arbetsgivaren bedömer att de har rätt kompetens för uppgiften. Undantag är arbetsuppgifter som särskilt reglerats i lag eller annan författning.


Vad innebär särskilt reglerade arbetsuppgifter?

– Det är arbetsuppgifter som bara en yrkesgrupp eller vissa yrkesgrupper får utföra och som särskilt
utpekats i lag eller annan författning. Blodgruppsbestämning samt godkännande av blodgivare är exempel på reglerade arbetsuppgifter som endast får utföras av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. I praktiken är väldigt få arbetsuppgifter reglerade.


Vilken roll spelar legitimationen när det gäller särskilt reglerade arbetsuppgifter?

– Det är tack vare legitimationen som en yrkesgrupp eller flera får utföra reglerade arbetsuppgifter.

 

NÄR ÄR DELEGERING AV ARBETSUPPGIFTER NÖDVÄNDIG?
Delegering är en speciell form av arbetsfördelning inom hälso- och sjukvården. Att delegera är att överlåta befogenhet, alltså vad någon får göra. Hälso- och sjukvårdens regelverk ställer främst krav på hur arbetsuppgifter ska utföras, inte vem som får utföra dem. Delegering behövs därför oftast inte för att fördela en arbetsuppgift. Många medicinska arbetsuppgifter kan till exempel fördelas till hälso- och sjukvårdspersonal utan legitimation utan att reglerna om delegering ska tillämpas. Delegering behövs bara för att fördela en arbetsuppgift till någon som annars inte får utföra den och då krävs det också att det finns en bestämmelse som tillåter delegering. I praktiken innebär det att delegering främst är aktuell vid iordningställande och administrering av läkemedel inom annan hälso- och sjukvård än ambulanssjukvård och sluten vård.
Källa: VEM FÅR GÖRA VAD I HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN OCH TANDVÅRDEN? 

Av: Jasenka Dobric, jasenka.dobric@ibl-inst.se