Yrket biomedicinsk analytiker växte fram ur den experimentella vetenskapen i mitten av 1800-talet. Olika laboratoriemetoder utvecklades och histoteknik och mikroskopets tekniska utveckling gav nya och bättre möjligheter att studera celler. Experiment på hjärta och blodcirkulation började utföras vilket gav en ökad förståelse för den fysiologiska processen i kroppen.

Den moderna naturvetenskapliga medicinen etablerades i Sverige. De naturvetenskapliga ämnena och de medicinska ämnenas utveckling och specialisering medförde ett behov av laboratorier.

Biomedicinska analytiker har bidragit till utvecklingen inom medicin och naturvetenskap. Det laboratorietekniska arbetet blev från början kvinnornas arbetsområde då ingen manlig tradition fanns bakåt i tiden. Biomedicinska analytiker ansvarade för att utföra kvantitavit och kvalitativt analysarbete och sammanställa resultat samt att ansvara för det tekniska utförandet. Det självständiga arbetet går som en röd tråd genom yrkets historia. Biomedicinska analytiker blev då som nu specialister med unika kunskaper och färdigheter i laboratoriemetodiker inom olika ämnesområden.

”som laborant är kvinnan komplett omöjlig”

– uttalande från en mäktig Stockholmsapotekare i slutet av 1800-talet

Att utbilda sig som kvinna var ingen självklarhet vid denna period. De kvinnor som rekryterades var ofta döttrar, fruar eller systrar till ämnesföreträdarna. Det var välutbildade kvinnor som talade flera språk och hade utbildning i fotografering och teckning. Personliga egenskaper som behövdes för att passa för laboratoriearbete var tålamod, fingerfärdighet, omdömesförmåga, pålitlighet och noggrannhet.

Yrket utvecklades först inom forskning och sedan inom den kliniska verksamheten. I början av 1900- talet började många sjukhus skaffa laboratorier. Under 1930 fanns det särskilda kliniska laboratorier i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg, Örebro och Lund.

1925 ändrades titeln till tekniskt biträde då riksdagen beslutade att även män kunde inneha den tjänsten, dock med kvinnlig lön som ersättning.

Yrkesorganisationen bildas

1942 bildades Svensk Preparatrisförening (SPF) och Svensk Laboratrisförening (SLsF) för att skapa en bättre utbildning, ett erkännande av yrkeskunskaperna, en bättre lön och en enhetlig yrkestitel. De som arbetade histopatologiskt, anatomiskt och patologiskt startade SPF och de som arbetade med andra slag av laboratorie-undersökningar inom kemi, bakteriologi och fysiologi bildade SLsF. Dessa föreningar slogs ihop 1961och bytte namn till Svensk laboratorieassistent förening. 1995 upplöstes denna förening och Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap, IBL bildades.