15 april – #stoltbiomedicinskanalytiker

Sysmexen susar, Wasparna brusar och lightcyclarna surrar en melodi för vår yrkesdag. Det är full aktivitet på laboratoriet i Jönköping och vi är ett tiotal biomedicinska analytiker som idag får laboratoriet att rulla.

Vad skulle vården göra utan oss? En analyserar blodstatus, koagulationsfaktorer och hjärtmarkörer, den andra ute och tar prover på svårstuckna patienter som behöver vård och behandling. På andra sidan väggen står en kollega och testar blod från en blodgivare mot en patient som behöver en säker blodtransfusion. Längre ner i korridoren jobbar två med att läsa av blod- , sår och likvorodlingar och jag själv analyserar prover på patienter med svåra lunginflammationer och screenar de som bär på multiresistenta bakterier.  Just idag har min kollega funnit meningokocker i en likvor på en patient med misstänkt hjärnhinneinflammation. Med detta svar vet läkaren med säkerhet vad som orsakar patientens tillstånd och därmed kan rikta behandling för att behandla bort just denna bakterie som kräver en speciell typ av antibiotika.

Längre upp i vårt avlånga land, närmare bestämt på Sergels torg i Stockholm står ett gäng blivande och yrkesverksamma biomedicinska analytiker och manifesterar för vår professions betydelse för vården, för högre löner och för tydliga karriärvägar. En del av mig önskade att jag var ledig och kunde åka dit och delta, visa mitt engagemang för vårt fantastiska yrke och stötta mina blivande kollegor. Men en ännu större del av mig är glad för att jag finns här, på labbet, stället där jag gör det jag är bäst på. Att analysera och bidra till att patienter får den vård de behöver, snabb och säker. Idag är jag stolt över att finnas här för jag vet att utan mig och mina kollegor skulle vården stanna. Utan analys ingen SÄKER diagnos och utan biomedicinska analytiker stannar vården.

#stoltbiomedicinskanalytiker

Sysmexen susar, Wasparna brusar och lightcyclarna surrar en melodi för vår yrkesdag. Det är full aktivitet på laboratoriet i Jönköping och vi är ett tiotal biomedicinska analytiker som idag får laboratoriet att rulla.

Vad skulle vården göra utan oss? En analyserar blodstatus, koagulationsfaktorer och hjärtmarkörer, den andra ute och tar prover på svårstuckna patienter som behöver vård och behandling. På andra sidan väggen står en kollega och testar blod från en blodgivare mot en patient som behöver en säker blodtransfusion. Längre ner i korridoren jobbar två med att läsa av blod- , sår och likvorodlingar och jag själv analyserar prover på patienter med svåra lunginflammationer och screenar de som bär på multiresistenta bakterier.  Just idag har min kollega funnit meningokocker i en likvor på en patient med misstänkt hjärnhinneinflammation. Med detta svar vet läkaren med säkerhet vad som orsakar patientens tillstånd och därmed kan rikta behandling för att behandla bort just denna bakterie som kräver en speciell typ av antibiotika.

Längre upp i vårt avlånga land, närmare bestämt på Sergels torg i Stockholm står ett gäng blivande och yrkesverksamma biomedicinska analytiker och manifesterar för vår professions betydelse för vården, för högre löner och för tydliga karriärvägar. En del av mig önskade att jag var ledig och kunde åka dit och delta, visa mitt engagemang för vårt fantastiska yrke och stötta mina blivande kollegor. Men en ännu större del av mig är glad för att jag finns här, på labbet, stället där jag gör det jag är bäst på. Att analysera och bidra till att patienter får den vård de behöver, snabb och säker. Idag är jag stolt över att finnas här för jag vet att utan mig och mina kollegor skulle vården stanna. Utan analys ingen SÄKER diagnos och utan biomedicinska analytiker stannar vården.

#stoltbiomedicinskanalytiker

Av: Maysae Quttineh, styrelseledamot i IBL

Läs mer

Nu har jag bara ett år kvar

När jag utbildade mig till laboratorieassistent (i dag biomedicinsk analytiker) för 45 år sedan var jag   stolt över mitt fantastiska yrke och yrkesval. Jag hade valt helt rätt. Bästa jobbet man kunde ha. Detta har jag aldrig ångrat. Om jag utbildade mig i dag så skulle nog valet bli detsamma. Jag ville arbeta inom sjukvården samtidigt som mitt intresse för de naturvetenskapliga ämnena var stort. Biomedicinsk analytiker passade perfekt in på mitt intresseområde. Min utbildning som var inom klinisk kemi var på 5 terminer. Efter ett par år i yrket så räknades vi som specialister. Jag tror att det är det som lever kvar i många av oss. Men snart finns det inte så många kvar med den gamla utbildningen. Nu har vi en bred generalistutbildning som ger en kompetens inom alla områden inom laboratoriemedicin. En bra teoretisk grund att stå på.

När jag började arbeta så var det endast en person på laboratoriet som var över 30 år. Så såg det säkert ut på många platser. Yrket var relativt ungt. För några år sedan var det bara en person som var under 30 år. Inte så konstigt att vi idag har ett så stort generationsskifte inom laboratoriemedicin. Snart är vi alla utbytta. Tyvärr är det inte så enkel matematik att när en äldre slutar och en ny ung kommer in kan verksamheten rulla på. På samma sätt som vi gjorde en gång så kommer denna unga generation att bilda familj. Det är snarare så att vi behöver ersätta en äldre med två unga och då spricker hela ekvationen för det utbildas helt enkelt inte tillräckligt många biomedicinska analytiker.

Jag har arbetat i stort sett inom hela vårt område allt från primärvård till blodtappning utom mikrobiologi. Lärt mig otroligt mycket på mina arbetsplatser men inte fått möjlighet att studera vidare inom mitt yrke. För jag ville arbeta inom klinisk verksamhet. Enda karriärvägen för mig var att ”bli” chef. Fick också en anställning som chef i slutet på 90-talet. Delvis ett nytt yrke, men så stor nytta jag har haft av att också vara biomedicinsk analytiker. Ibland har jag funderat över hur mitt yrkesliv skulle sett ut om det hade funnits möjlighet att göra karriär och specialisera mig som biomedicinsk analytiker. Jag vet att jag bland annat var jätteintresserad av hematologi, specialist inom hematologi och benmärgsdiagnostik istället för chef. Kunde ha varit ett val om möjligheten funnits. Men det är  inget att tänka vidare på i dag för min egen del. Desto viktigare är  det att  de som i dag arbetar som biomedicinska analytiker eller väljer att utbilda sig till yrket har möjlighet att gå en specialistutbildning. Vården och laboratoriemedicin behöver den kompetensen i framtiden.

Utan biomedicinska analytiker stannar vården! Sant eller en överdrift? Tyvärr så finns det på många laboratorier redan i dag tillfällen när man inte har kunnat analysera proverna enligt efterfrågad tid eller helt enkelt inte kunnat utföra de alls för att rätt kompetens saknas. Orsaken till detta är naturligtvis flera. Men jag är övertygad om att ett yrke utan karriärvägar och möjlighet att vidareutbilda sig och bli specialist ger färre sökande till grundutbildningen. Med färre sökande blir det naturligtvis även färre som examineras och därmed är bristen ett faktum.

Att få förmånen att arbeta för mitt yrkes möjlighet till kompetensutveckling samt att synliggöra det viktiga arbete som den biomedicinska analytikern utför har varit viktiga faktorer till varför jag engagerat mig i vår yrkesförening IBL under de senaste fem åren.

 

Av: Agneta Colliander, ordförande IBL, biträdande verksamhetschef, Laboratoriemedicinska länskliniken, Universitetssjukhuset Örebro

#stoltbiomedicinskanalytiker
#sverigesviktigastejobb

När jag utbildade mig till laboratorieassistent (i dag biomedicinsk analytiker) för 45 år sedan var jag   stolt över mitt fantastiska yrke och yrkesval. Jag hade valt helt rätt. Bästa jobbet man kunde ha. Detta har jag aldrig ångrat. Om jag utbildade mig i dag så skulle nog valet bli detsamma. Jag ville arbeta inom sjukvården samtidigt som mitt intresse för de naturvetenskapliga ämnena var stort. Biomedicinsk analytiker passade perfekt in på mitt intresseområde. Min utbildning som var inom klinisk kemi var på 5 terminer. Efter ett par år i yrket så räknades vi som specialister. Jag tror att det är det som lever kvar i många av oss. Men snart finns det inte så många kvar med den gamla utbildningen. Nu har vi en bred generalistutbildning som ger en kompetens inom alla områden inom laboratoriemedicin. En bra teoretisk grund att stå på.

När jag började arbeta så var det endast en person på laboratoriet som var över 30 år. Så såg det säkert ut på många platser. Yrket var relativt ungt. För några år sedan var det bara en person som var under 30 år. Inte så konstigt att vi idag har ett så stort generationsskifte inom laboratoriemedicin. Snart är vi alla utbytta. Tyvärr är det inte så enkel matematik att när en äldre slutar och en ny ung kommer in kan verksamheten rulla på. På samma sätt som vi gjorde en gång så kommer denna unga generation att bilda familj. Det är snarare så att vi behöver ersätta en äldre med två unga och då spricker hela ekvationen för det utbildas helt enkelt inte tillräckligt många biomedicinska analytiker.

Jag har arbetat i stort sett inom hela vårt område allt från primärvård till blodtappning utom mikrobiologi. Lärt mig otroligt mycket på mina arbetsplatser men inte fått möjlighet att studera vidare inom mitt yrke. För jag ville arbeta inom klinisk verksamhet. Enda karriärvägen för mig var att ”bli” chef. Fick också en anställning som chef i slutet på 90-talet. Delvis ett nytt yrke, men så stor nytta jag har haft av att också vara biomedicinsk analytiker. Ibland har jag funderat över hur mitt yrkesliv skulle sett ut om det hade funnits möjlighet att göra karriär och specialisera mig som biomedicinsk analytiker. Jag vet att jag bland annat var jätteintresserad av hematologi, specialist inom hematologi och benmärgsdiagnostik istället för chef. Kunde ha varit ett val om möjligheten funnits. Men det är  inget att tänka vidare på i dag för min egen del. Desto viktigare är  det att  de som i dag arbetar som biomedicinska analytiker eller väljer att utbilda sig till yrket har möjlighet att gå en specialistutbildning. Vården och laboratoriemedicin behöver den kompetensen i framtiden.

Utan biomedicinska analytiker stannar vården! Sant eller en överdrift? Tyvärr så finns det på många laboratorier redan i dag tillfällen när man inte har kunnat analysera proverna enligt efterfrågad tid eller helt enkelt inte kunnat utföra de alls för att rätt kompetens saknas. Orsaken till detta är naturligtvis flera. Men jag är övertygad om att ett yrke utan karriärvägar och möjlighet att vidareutbilda sig och bli specialist ger färre sökande till grundutbildningen. Med färre sökande blir det naturligtvis även färre som examineras och därmed är bristen ett faktum.

Att få förmånen att arbeta för mitt yrkes möjlighet till kompetensutveckling samt att synliggöra det viktiga arbete som den biomedicinska analytikern utför har varit viktiga faktorer till varför jag engagerat mig i vår yrkesförening IBL under de senaste fem åren.

 

Av: Agneta Colliander, ordförande IBL, biträdande verksamhetschef, Laboratoriemedicinska länskliniken, Universitetssjukhuset Örebro

#stoltbiomedicinskanalytiker
#sverigesviktigastejobb

Läs mer

Svar till ”Vi vill utöka vårdpersonalen med 14.000 personer till 2022”

IBL:s styrelseledamot Jennifer Arnqvist svarar på statsminister Stefan Löfvens debattartikel i Dagens Nyheter 26 februari 2018.

Valår 2018. Sverige är i ett något känsligare läge än vanligt i en av de största och återkommande politiska frågorna, sjukvården. Under de senaste åren har befolkningen ökat, blivit genomsnittligt äldre och mer vårdkrävande. Samtidigt som vården har blivit mer avancerad, teknologisk och personcentrerad. Vi vill kunna erbjuda vård till varje individ på samma premisser, samtidigt som den är skräddarsydd för patienten. Detta samtidigt som det utbildas för lite personal och befintlig personal flyr vården.

Hur kommer det sig? Hur kommer det sig att i ett skede där vården ses som en viktig samhällelig stöttepelare, tekniken avanceras och vård sker på patientens villkor, går personalen ifrån?

Mycket beror på de punkter som Socialdemokraterna listat i sin debattartikel. Det beror på arbetsmiljö, arbetstider, lön, vidareutbildning och ett erkännande från samhället. Samhället behöver varenda profession som jobbar inom vården.

Fastän Socialdemokraternas debattartikel gav mig visst hopp för vårdens framtid blir jag lika besviken som jag brukar. Man nämner läkare, undersköterskor och sjuksköterskor som de största och viktigaste professionerna inom vården. Jag förringar inte deras arbete, utan dem stannar vården!

Men man har glömt en profession som står för cirka 70% av all diagnostik, nämligen legitimerade biomedicinska analytiker.

För tro det eller ej så stannar vården utan biomedicinska analytiker. Det är av en anledning som biomedicinska analytiker inte har strejkrätt – det ses som en fara för samhället. Detta för att man är för viktig inom vården för att undvaras.

Trots detta nämns inte biomedicinska analytiker i denna debattartikel.
Trots detta nämns ingen utveckling av specialistutbildningar för biomedicinska analytiker.
Trots detta är inte biomedicinska analytiker med i den utredning (Dir. 2017:86 ) kring specialistutbildningar för sjuksköterskor och röntgensjuksköterskor som regeringen satt igång.

För att kunna förbättra vården behövs det en satsning på en bred front. Man kan inte tro att en satsning endast på vissa professioner kommer att leda till en förändring, de professioner som det inte satsas på kommer då bli en flaskhals för de som har fått medel att utvecklas.

Jag är helt med att satsa på vården så alla i Sverige kan få en likvärdig vård. Jag önskar dock att den satsningen blir likvärdig för alla vårdens professioner.

IBL:s styrelseledamot Jennifer Arnqvist svarar på statsminister Stefan Löfvens debattartikel i Dagens Nyheter 26 februari 2018.

Valår 2018. Sverige är i ett något känsligare läge än vanligt i en av de största och återkommande politiska frågorna, sjukvården. Under de senaste åren har befolkningen ökat, blivit genomsnittligt äldre och mer vårdkrävande. Samtidigt som vården har blivit mer avancerad, teknologisk och personcentrerad. Vi vill kunna erbjuda vård till varje individ på samma premisser, samtidigt som den är skräddarsydd för patienten. Detta samtidigt som det utbildas för lite personal och befintlig personal flyr vården.

Hur kommer det sig? Hur kommer det sig att i ett skede där vården ses som en viktig samhällelig stöttepelare, tekniken avanceras och vård sker på patientens villkor, går personalen ifrån?

Mycket beror på de punkter som Socialdemokraterna listat i sin debattartikel. Det beror på arbetsmiljö, arbetstider, lön, vidareutbildning och ett erkännande från samhället. Samhället behöver varenda profession som jobbar inom vården.

Fastän Socialdemokraternas debattartikel gav mig visst hopp för vårdens framtid blir jag lika besviken som jag brukar. Man nämner läkare, undersköterskor och sjuksköterskor som de största och viktigaste professionerna inom vården. Jag förringar inte deras arbete, utan dem stannar vården!

Men man har glömt en profession som står för cirka 70% av all diagnostik, nämligen legitimerade biomedicinska analytiker.

För tro det eller ej så stannar vården utan biomedicinska analytiker. Det är av en anledning som biomedicinska analytiker inte har strejkrätt – det ses som en fara för samhället. Detta för att man är för viktig inom vården för att undvaras.

Trots detta nämns inte biomedicinska analytiker i denna debattartikel.
Trots detta nämns ingen utveckling av specialistutbildningar för biomedicinska analytiker.
Trots detta är inte biomedicinska analytiker med i den utredning (Dir. 2017:86 ) kring specialistutbildningar för sjuksköterskor och röntgensjuksköterskor som regeringen satt igång.

För att kunna förbättra vården behövs det en satsning på en bred front. Man kan inte tro att en satsning endast på vissa professioner kommer att leda till en förändring, de professioner som det inte satsas på kommer då bli en flaskhals för de som har fått medel att utvecklas.

Jag är helt med att satsa på vården så alla i Sverige kan få en likvärdig vård. Jag önskar dock att den satsningen blir likvärdig för alla vårdens professioner.

Av: Jennifer Arnqvist, styrelseledamot IBL

Läs mer

Engagemang leder till frustration – men skam den som ger sig

Blogginlägg av IBL:s styrelseledamot Maysae Quttineh med anledning av interpellationsdebatten om reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker mellan riksdagsledamot Lena Asplund (M) och statsrådet Helene Hellmark Knutsson. 

Regeringen tillsatte i juli en utredning som ska se över utbildningar till specialistsjuksköterska. Utredaren ska bland annat analysera vårdens tillgång på och behov av specialistsjuksköterskor. Man har även valt att inkludera översyn av barnmorskeexamen och behov av specialisering av röntgensjuksköterskor. I december hölls en interpellation i riksdagen mellan Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning och riksdagsledamot Lena Asplund angående specialistutbildning av biomedicinska analytiker. Lena Asplunds fråga var:
Har de biomedicinska analytikerna glömts bort i direktiven till denna utredning, eller anser statsrådet att det inte behövs en specialistutbildning för de biomedicinska analytikerna?
Svaret på detta var inte vad jag hade önskat och frustrationen var ett faktum. 

Först och främst vill jag tacka Lena Asplund för sitt engagemang för biomedicinska analytiker och för sitt fantastiska framförande i riksdagen. Hon bevisar det jag tror att vi alla är medvetna om, ingen annan kommer att kunna föra vår talan förutom vi som tillhör professionen som dagligen driver och arbetar för att utveckla vården och erbjuda bästa möjliga för patienten. 

Helene Hellmark Knutsson, jag vill inte påstå att du inte känner till min profession men jag vill mer gärna bjuda in dig eller någon av de som jobbar med utredningen till att gå en dag i mina skor. Jag är rädd att det vi gör för vården ändå är bortom er förståelse. Biomedicinska analytikers huvudämne är biomedicinsk laboratorievetenskap och det är vi ganska ensamma om. I takt med vårdens utveckling har laboratorierna ökat kraven på kvalitetssäkring, dokumentation och produktion. Vi är en organisation som oftast beskrivs som förebild för övriga vården när det kommer till processtänk, standardisering och ständiga förbättringar med patienten i fokus. Vi har kunskapsbasen om hur människa, teknik och organisation och samspelet mellan dessa kan påverka riskbilden i en verksamhet, t ex risken för att ge fel blodtransfusion eller ställa fel cancerdiagnos och att systematiskt identifiera och analysera risker och föreslå åtgärder för ökad säkerhet och hållbarhet.

Jag hoppas och tror att du vet vilken kompetens som krävs för att lösa denna komplexitet i den dynamiska vården, utan att riskera patientsäkerheten. Då kan man ju tycka att om det redan funkar varför behövs reglering och specialisttjänster? Jo det är för just det Lena Asplund beskriver, vi är ett bristyrke med medellöner som bedriver ett av de viktigaste kugghjulen i hälso- och sjukvård. Vi är redan bra men med specialistkompetens skulle vi snabbare och säkrare utveckla de områden som regeringen idag satsar på för en effektiv och jämlik sjukvård. Jag pratar om ökat tillgänglighet och vårdgarantin i primärvården, standardiserade vårdförlopp, digitaliseringen, personcentrerad vård, minskad antibiotika användning och förhindra utveckling av resistens med mera. Allt detta och lite till ställer krav på kompetens och ansvar som endast kan uppnås genom att spetsa till kompetensen på laboratorierna.

Varför kan vi inte vara mera proaktiva och ta till vara drivkraften som idag jobbar för att påverka utvecklingen. Vår kompetens är viktig och vi är en profession som gör skillnad trots vår ”osynlighet” och med reglerad specialisering som anpassas efter verksamhetens behov skulle vi med stor säkerhet bidra till stora förändringar.
När interpellationen var klar kände jag en viss hopplöshet, en besvikelse över att regeringen inte lever som de lär.  Hur ska vården bli sammanhållen, jämlik, ohierarkisk och personcentrerad när ni gör skillnad på satsningar av livsviktiga professioner? Visserligen är en egen utredning inte ett helt negativt förslag men samtidigt riskerar vi som profession att vara flaskhalsen i vården istället för att vara en del i teamet runt patienten och i frontlinjen för utveckling av vården. Det finns en förankring hos både verksamhetsföreträdare och lärosätena att specialistutbildning för Biomedicinska analytiker behövs och vi får fortsätta det arbete och bygga vidare från där vi är. Vi antar denna utmaning och kommer att kämpa ända tills regleringen blir ett faktum.

Se (webb-tv) eller läs debatten i sen helhet på riksdagens webbplats

Blogginlägg av IBL:s styrelseledamot Maysae Quttineh med anledning av interpellationsdebatten om reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker mellan riksdagsledamot Lena Asplund (M) och statsrådet Helene Hellmark Knutsson. 

Regeringen tillsatte i juli en utredning som ska se över utbildningar till specialistsjuksköterska. Utredaren ska bland annat analysera vårdens tillgång på och behov av specialistsjuksköterskor. Man har även valt att inkludera översyn av barnmorskeexamen och behov av specialisering av röntgensjuksköterskor. I december hölls en interpellation i riksdagen mellan Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning och riksdagsledamot Lena Asplund angående specialistutbildning av biomedicinska analytiker. Lena Asplunds fråga var:
Har de biomedicinska analytikerna glömts bort i direktiven till denna utredning, eller anser statsrådet att det inte behövs en specialistutbildning för de biomedicinska analytikerna?
Svaret på detta var inte vad jag hade önskat och frustrationen var ett faktum. 

Först och främst vill jag tacka Lena Asplund för sitt engagemang för biomedicinska analytiker och för sitt fantastiska framförande i riksdagen. Hon bevisar det jag tror att vi alla är medvetna om, ingen annan kommer att kunna föra vår talan förutom vi som tillhör professionen som dagligen driver och arbetar för att utveckla vården och erbjuda bästa möjliga för patienten. 

Helene Hellmark Knutsson, jag vill inte påstå att du inte känner till min profession men jag vill mer gärna bjuda in dig eller någon av de som jobbar med utredningen till att gå en dag i mina skor. Jag är rädd att det vi gör för vården ändå är bortom er förståelse. Biomedicinska analytikers huvudämne är biomedicinsk laboratorievetenskap och det är vi ganska ensamma om. I takt med vårdens utveckling har laboratorierna ökat kraven på kvalitetssäkring, dokumentation och produktion. Vi är en organisation som oftast beskrivs som förebild för övriga vården när det kommer till processtänk, standardisering och ständiga förbättringar med patienten i fokus. Vi har kunskapsbasen om hur människa, teknik och organisation och samspelet mellan dessa kan påverka riskbilden i en verksamhet, t ex risken för att ge fel blodtransfusion eller ställa fel cancerdiagnos och att systematiskt identifiera och analysera risker och föreslå åtgärder för ökad säkerhet och hållbarhet.

Jag hoppas och tror att du vet vilken kompetens som krävs för att lösa denna komplexitet i den dynamiska vården, utan att riskera patientsäkerheten. Då kan man ju tycka att om det redan funkar varför behövs reglering och specialisttjänster? Jo det är för just det Lena Asplund beskriver, vi är ett bristyrke med medellöner som bedriver ett av de viktigaste kugghjulen i hälso- och sjukvård. Vi är redan bra men med specialistkompetens skulle vi snabbare och säkrare utveckla de områden som regeringen idag satsar på för en effektiv och jämlik sjukvård. Jag pratar om ökat tillgänglighet och vårdgarantin i primärvården, standardiserade vårdförlopp, digitaliseringen, personcentrerad vård, minskad antibiotika användning och förhindra utveckling av resistens med mera. Allt detta och lite till ställer krav på kompetens och ansvar som endast kan uppnås genom att spetsa till kompetensen på laboratorierna.

Varför kan vi inte vara mera proaktiva och ta till vara drivkraften som idag jobbar för att påverka utvecklingen. Vår kompetens är viktig och vi är en profession som gör skillnad trots vår ”osynlighet” och med reglerad specialisering som anpassas efter verksamhetens behov skulle vi med stor säkerhet bidra till stora förändringar.
När interpellationen var klar kände jag en viss hopplöshet, en besvikelse över att regeringen inte lever som de lär.  Hur ska vården bli sammanhållen, jämlik, ohierarkisk och personcentrerad när ni gör skillnad på satsningar av livsviktiga professioner? Visserligen är en egen utredning inte ett helt negativt förslag men samtidigt riskerar vi som profession att vara flaskhalsen i vården istället för att vara en del i teamet runt patienten och i frontlinjen för utveckling av vården. Det finns en förankring hos både verksamhetsföreträdare och lärosätena att specialistutbildning för Biomedicinska analytiker behövs och vi får fortsätta det arbete och bygga vidare från där vi är. Vi antar denna utmaning och kommer att kämpa ända tills regleringen blir ett faktum.

Se (webb-tv) eller läs debatten i sen helhet på riksdagens webbplats

Av: Maysae Quttineh, styrelseledamot IBL

Läs mer

#stoltbiomedicinskanalytiker

Nominera någon till Årets biomedicinska analytiker. 

Den som följer IBL i sociala medier (du hittar oss på Facebook, Instagram och Twitter) har kanske sett att vi frekvent använder oss av hashtaggen #stoltbiomedicinskanalytiker. Taggen använder vi för att visa yrkesstolthet, som ett sätt att hylla vår fantastiska profession.
Vad är det som gör att man är en stolt biomedicinsk analytiker?

Det kan vara att man äntligen hittade den där kombinationen av erytrocytantikroppar som ställer till det för att hitta blod att ge vid transfusion.

Det kan vara den fina kontakten man fick med patienten då man gjorde ett vilo-EKG.

Det kan vara att förmedla den kunskap man har till andra intresserade.

Det kan vara att man ser hela processen i vårdkedjan och jobbar interprofessionellt för att utveckla den.

Det kan vara att man bär på så mycket erfarenhet så man sprider en trygghet på arbetsplatsen.

För egen del är jag en #stoltbiomedicinskanalytiker för den kunskap och kompetens som jag besitter och utvecklar varje dag. Jag vet att jag dagligen bidrar till den svenska sjukvården genom analyser som grund till diagnos. Min plats i vårdkedjan är ovärderlig. Jag är även stolt för den känsla för kvalité som man har som biomedicinsk analytiker, vilket kan användas i ofantligt många fält.

Vad är du stolt över i din roll som biomedicinsk analytiker? Har du en kollega som du blir inspirerad av? Känner du någon i vår profession som gör skillnad ?

Visa din stolthet för professionen genom att nominera någon till Årets biomedicinska analytiker senast 15 december!

Var inte rädda att lyfta varandra och stärka varandra i vår yrkesroll.

Nominera någon till Årets biomedicinska analytiker. 

Den som följer IBL i sociala medier (du hittar oss på Facebook, Instagram och Twitter) har kanske sett att vi frekvent använder oss av hashtaggen #stoltbiomedicinskanalytiker. Taggen använder vi för att visa yrkesstolthet, som ett sätt att hylla vår fantastiska profession.
Vad är det som gör att man är en stolt biomedicinsk analytiker?

Det kan vara att man äntligen hittade den där kombinationen av erytrocytantikroppar som ställer till det för att hitta blod att ge vid transfusion.

Det kan vara den fina kontakten man fick med patienten då man gjorde ett vilo-EKG.

Det kan vara att förmedla den kunskap man har till andra intresserade.

Det kan vara att man ser hela processen i vårdkedjan och jobbar interprofessionellt för att utveckla den.

Det kan vara att man bär på så mycket erfarenhet så man sprider en trygghet på arbetsplatsen.

För egen del är jag en #stoltbiomedicinskanalytiker för den kunskap och kompetens som jag besitter och utvecklar varje dag. Jag vet att jag dagligen bidrar till den svenska sjukvården genom analyser som grund till diagnos. Min plats i vårdkedjan är ovärderlig. Jag är även stolt för den känsla för kvalité som man har som biomedicinsk analytiker, vilket kan användas i ofantligt många fält.

Vad är du stolt över i din roll som biomedicinsk analytiker? Har du en kollega som du blir inspirerad av? Känner du någon i vår profession som gör skillnad ?

Visa din stolthet för professionen genom att nominera någon till Årets biomedicinska analytiker senast 15 december!

Var inte rädda att lyfta varandra och stärka varandra i vår yrkesroll.

Av: Jennifer Arnqvist, Ledamot IBL:s styrelse, Leg. Biomedicinsk analytiker, Hematopatologi, NUS

Läs mer

Min hjärtefråga

IBL:s styrelseledamot Jennifer Arnqvist

Vad brinner du för?

Det är en fråga som man behöver ställa sig lite då och då, för att få perspektiv på var man är i livet och vad man har för riktning framåt. Det är en fråga som kan bli utvecklande, definierande. Vad brinner du för?

Just vad jag brinner för vad gäller min profession är att sätta leg. biomedicinska analytiker på kartan, att skapa en självklart plats i samhället där min kompetens tas på allvar och är eftertraktad. Jag vill få bort den respons man får då man berättar att man läser/är biomedicinsk analytiker.
”Jaha, du läser till läkare?”
NEJ.
Jag läser till biomedicinsk analytiker, jag är en biomedicinsk analytiker. Utan mig och min kompetens får man det mycket svårare att ställa diagnoser eller att se hur en behandling fungerar.

Jag vill att det ska vara lika självklart att det finns biomedicinska analytiker inom vården som läkare och sjuksköterskor. Det ska vara självklart att vi har en unik kompetens som inte kan ersättas. Jag vill öppna för unga, gamla, de inom vården, de som är i kontakt med vården, ALLA att biomedicinska analytiker är ett livsviktigt yrke. Jag tycker att vi är fantastiska. Jag vill visa det för alla som är intresserade.

Men hur ska jag lyckas med det?
Jag valde att nominera mig till IBL:s styrelse för att ha en kanal för att jobba med min hjärtefråga. Jag tror inte att jag är den enda inom professionen som gärna vill ha lite mer uppskattning, lite mer pondus och ett erkännande på vårt kunnande. Jag vill se att biomedicinska analytiker är en självklar pusselbit i vård av patienter.

IBL:s styrelse har redan påbörjat ett arbete för att synliggöra yrket. Vi finns i sociala medier som bloggen, Facebook och Instagram. Vår sektion klinisk fysiologi har tagit fram en fantastisk film om biomedicinska analytiker inom klinisk fysiologi. Planerna finns för att ta fram en liknande film för att visa laboratoriemedicin och biomedicinska analytikers roll där.

Vi håller på att ta fram en folder för allmänheten och en folder för gymnasieelever för att beskriva professionen och vår kompetens.

Vi har börjat att lista upp de organisationer där biomedicinska analytiker finns för vi vill samla alla biomedicinska analytiker till ett. Om vi biomedicinska analytiker står tillsammans och säger att VI finns, VI har kompetens till remissinsatser, VI har en röst i politiska beslut, VI är en part för samverkan kan vi nå ut och skapa oss en självklar plats i samhället.

Om vi kan samla oss tillsammans som en kraft kan vi på riktigt påverka vår framtid.

IBL får Sveriges biomedicinska analytiker att växa – En profession som gör skillnad

Vad brinner du för?

Det är en fråga som man behöver ställa sig lite då och då, för att få perspektiv på var man är i livet och vad man har för riktning framåt. Det är en fråga som kan bli utvecklande, definierande. Vad brinner du för?

Just vad jag brinner för vad gäller min profession är att sätta leg. biomedicinska analytiker på kartan, att skapa en självklart plats i samhället där min kompetens tas på allvar och är eftertraktad. Jag vill få bort den respons man får då man berättar att man läser/är biomedicinsk analytiker.
”Jaha, du läser till läkare?”
NEJ.
Jag läser till biomedicinsk analytiker, jag är en biomedicinsk analytiker. Utan mig och min kompetens får man det mycket svårare att ställa diagnoser eller att se hur en behandling fungerar.

Jag vill att det ska vara lika självklart att det finns biomedicinska analytiker inom vården som läkare och sjuksköterskor. Det ska vara självklart att vi har en unik kompetens som inte kan ersättas. Jag vill öppna för unga, gamla, de inom vården, de som är i kontakt med vården, ALLA att biomedicinska analytiker är ett livsviktigt yrke. Jag tycker att vi är fantastiska. Jag vill visa det för alla som är intresserade.

Men hur ska jag lyckas med det?
Jag valde att nominera mig till IBL:s styrelse för att ha en kanal för att jobba med min hjärtefråga. Jag tror inte att jag är den enda inom professionen som gärna vill ha lite mer uppskattning, lite mer pondus och ett erkännande på vårt kunnande. Jag vill se att biomedicinska analytiker är en självklar pusselbit i vård av patienter.

IBL:s styrelse har redan påbörjat ett arbete för att synliggöra yrket. Vi finns i sociala medier som bloggen, Facebook och Instagram. Vår sektion klinisk fysiologi har tagit fram en fantastisk film om biomedicinska analytiker inom klinisk fysiologi. Planerna finns för att ta fram en liknande film för att visa laboratoriemedicin och biomedicinska analytikers roll där.

Vi håller på att ta fram en folder för allmänheten och en folder för gymnasieelever för att beskriva professionen och vår kompetens.

Vi har börjat att lista upp de organisationer där biomedicinska analytiker finns för vi vill samla alla biomedicinska analytiker till ett. Om vi biomedicinska analytiker står tillsammans och säger att VI finns, VI har kompetens till remissinsatser, VI har en röst i politiska beslut, VI är en part för samverkan kan vi nå ut och skapa oss en självklar plats i samhället.

Om vi kan samla oss tillsammans som en kraft kan vi på riktigt påverka vår framtid.

IBL får Sveriges biomedicinska analytiker att växa – En profession som gör skillnad

Av: Jennifer Arnqvist, ledamot IBL:s styrelse, Leg. Biomedicinsk analytiker, Hematopatologi, NUS

Läs mer

Biomedicinska Analytikerprogrammet – where all the good stories begin

“Ni är så duktiga!” “Ni levererar så bra!” “Vilken speciell klass ni är!”
Det är svårt att vara ödmjuk när vi i Termin 5 på Biomedicinska analytikerprogrammet på KI får höra så många snälla ord från våra lärare. Men hur kommer det sig att vår klass presterar så bra?
Jag har diskuterat det med lärarna ganska ofta och funderingarna har varit många, men det som vi absolut kan konstatera är att: Vi i Termin 5 är sjukt bra vänner, vi stöttar varandra och håller ihop! Vi har blivit som en stor familj med många syskon.
Särskilt i början av utbildningen, i termin 1, är det mycket tufft. För många innebär det en stor förändring från vardagen. Man kanske flyttar ifrån sin by i Norrland för första gången, man kanske har tagit tjänstledigt från ett jobb man har varit på väldigt länge… Det är därför viktigt att känna sig trygg och knyta band med de andra studenterna redan i början.
Vi i Termin 5 kände därför att vi hade ett ansvar att hjälpa de nya studenterna att komma nära varandra. Redan innan deras termin började organiserade vi en pizzakväll och två veckor efter kursstart blev det för första gången sedan 2012 ett BMA-Kollo!

Vi hyrde en stuga på Barnens Ö för en natt. Samtliga studenter från programmet var bjudna, det fanns många sängar i stugan.
Programmet stöttade oss ekonomiskt så att vi kunde köpa mat och betala stugan. Tre hela vagnar behövdes för en mellis, en middag och en frukost.

Ungefär 40 studenter tog sig hela vägen ut till Barnens Ö denna septemberlördag utan att veta vad som kommer hända där. Men det var inget att oroa sig över: Vi ska bara ha kul!

Ordförande Max och vice ordförande Pontus från Medicinska Föreningen var så glada att den Biomedicinska Analytikersektionen (BAS) har återinfört ett kollo, att de också tog sig hela vägen ut till Barnens Ö för att hälsa de nya studenterna välkomna. Max berättade om när han kom in på Karolinska, att många då sa åt honom att plugga i Lund eller Uppsala istället, för att det finns ett riktigt studentliv där. Det stämmer ju dels, men det är inte sant att det inte finns i Stockholm, man måste bara hitta det 🙂

Teamwork är mycket viktigt som biomedicinsk analytiker – så de nya studenterna delades in i grupper. Uppgift 1 var att bestämma ett lagnamn och fixa lite “krigsmålning”. Detta lag bestämde sig för rosa morrhår.

Tipsrunda, ordlek, lära känna varandra-lekar, kubb-stafett, stafett med labbrockar och smaktester var bara några av aktiviteterna. Tyvärr blev det ganska fort mörkt ute, så vi var tvungna att belysa “slagfältet” med bilarnas belysning.

 

Under middagen fick alla studenter ett eget hemligt uppdrag. Till exempel skulle en student få alla studenter att vara med på en spontandans (ja, hon lyckades!) och en annan student skulle med jämna mellanrum resa sig upp – säga “äh skit samma” – och sätta sig igen. Roligaste uppdraget (för mig som åskådare i alla fall) var studenten som hela tiden skulle smaka på de andras mat och säga vilken god fiskgryta det var… Vi åt Tacos 😉

De som utförde sitt uppdrag bra, fick extrapoäng. Vinnande laget belönades med nya plagg för garderoben.

Det var en helt fantastisk molnfri natt och Vintergatan visade sig från sin finaste sida. Det var mycket kul att dansa, sjunga och sedan bara gå ut och njuta av den vackra himlen ett tag.

Vi hade två säkerhetsansvariga (en av dem var jag) och en utbildad serveringsvärd, så hela festen var trygg och framför allt roligt.

Som säkerhetsansvarig var jag tvungen att vara uppe tills alla andra hade lagt sig. Samtidigt var jag den första som var uppe på morgonen igen för att väcka alla studenter med lite mysmusik och för att fixa frukosten.

Vi hade tre mål med kollot:
Studenterna ska ha roligt, studenterna ska lära känna varandra och studenterna ska bli intresserad av att vara aktiva i studentkåren. Vi lyckades med alla mål och planerar redan inför nästa års kollo 🙂

“Ni är så duktiga!” “Ni levererar så bra!” “Vilken speciell klass ni är!”
Det är svårt att vara ödmjuk när vi i Termin 5 på Biomedicinska analytikerprogrammet på KI får höra så många snälla ord från våra lärare. Men hur kommer det sig att vår klass presterar så bra?
Jag har diskuterat det med lärarna ganska ofta och funderingarna har varit många, men det som vi absolut kan konstatera är att: Vi i Termin 5 är sjukt bra vänner, vi stöttar varandra och håller ihop! Vi har blivit som en stor familj med många syskon.
Särskilt i början av utbildningen, i termin 1, är det mycket tufft. För många innebär det en stor förändring från vardagen. Man kanske flyttar ifrån sin by i Norrland för första gången, man kanske har tagit tjänstledigt från ett jobb man har varit på väldigt länge… Det är därför viktigt att känna sig trygg och knyta band med de andra studenterna redan i början.
Vi i Termin 5 kände därför att vi hade ett ansvar att hjälpa de nya studenterna att komma nära varandra. Redan innan deras termin började organiserade vi en pizzakväll och två veckor efter kursstart blev det för första gången sedan 2012 ett BMA-Kollo!

Vi hyrde en stuga på Barnens Ö för en natt. Samtliga studenter från programmet var bjudna, det fanns många sängar i stugan.
Programmet stöttade oss ekonomiskt så att vi kunde köpa mat och betala stugan. Tre hela vagnar behövdes för en mellis, en middag och en frukost.

Ungefär 40 studenter tog sig hela vägen ut till Barnens Ö denna septemberlördag utan att veta vad som kommer hända där. Men det var inget att oroa sig över: Vi ska bara ha kul!

Ordförande Max och vice ordförande Pontus från Medicinska Föreningen var så glada att den Biomedicinska Analytikersektionen (BAS) har återinfört ett kollo, att de också tog sig hela vägen ut till Barnens Ö för att hälsa de nya studenterna välkomna. Max berättade om när han kom in på Karolinska, att många då sa åt honom att plugga i Lund eller Uppsala istället, för att det finns ett riktigt studentliv där. Det stämmer ju dels, men det är inte sant att det inte finns i Stockholm, man måste bara hitta det 🙂

Teamwork är mycket viktigt som biomedicinsk analytiker – så de nya studenterna delades in i grupper. Uppgift 1 var att bestämma ett lagnamn och fixa lite “krigsmålning”. Detta lag bestämde sig för rosa morrhår.

Tipsrunda, ordlek, lära känna varandra-lekar, kubb-stafett, stafett med labbrockar och smaktester var bara några av aktiviteterna. Tyvärr blev det ganska fort mörkt ute, så vi var tvungna att belysa “slagfältet” med bilarnas belysning.

 

Under middagen fick alla studenter ett eget hemligt uppdrag. Till exempel skulle en student få alla studenter att vara med på en spontandans (ja, hon lyckades!) och en annan student skulle med jämna mellanrum resa sig upp – säga “äh skit samma” – och sätta sig igen. Roligaste uppdraget (för mig som åskådare i alla fall) var studenten som hela tiden skulle smaka på de andras mat och säga vilken god fiskgryta det var… Vi åt Tacos 😉

De som utförde sitt uppdrag bra, fick extrapoäng. Vinnande laget belönades med nya plagg för garderoben.

Det var en helt fantastisk molnfri natt och Vintergatan visade sig från sin finaste sida. Det var mycket kul att dansa, sjunga och sedan bara gå ut och njuta av den vackra himlen ett tag.

Vi hade två säkerhetsansvariga (en av dem var jag) och en utbildad serveringsvärd, så hela festen var trygg och framför allt roligt.

Som säkerhetsansvarig var jag tvungen att vara uppe tills alla andra hade lagt sig. Samtidigt var jag den första som var uppe på morgonen igen för att väcka alla studenter med lite mysmusik och för att fixa frukosten.

Vi hade tre mål med kollot:
Studenterna ska ha roligt, studenterna ska lära känna varandra och studenterna ska bli intresserad av att vara aktiva i studentkåren. Vi lyckades med alla mål och planerar redan inför nästa års kollo 🙂

Av: Maud Brönnimann, studerande på Biomedicinska analytikerprogrammet (termin 5, Karolinska Institutet)

Läs mer

BMA-dagar – Klinisk kemi i Skåne

Varje år anordnas fortbildningsdagar för biomedicinska analytiker inom Klinisk kemi i Skåne. Man har valt att ha BMA-dagarna under 3 dagar för att alla ska kunna ha möjlighet att delta.

Det är en grupp på fem personer från Klinisk kemi-laboratorier i Helsingborg, Kristianstad, Lund, Malmö och Ystad som jobbar hårt för att boka bra föreläsare och lokaler så att de här dagarna blir så bra som möjligt.

I år hölls BMA-dagar 4/10, 12/10 och 18/10 i Kristianstad med mer än 300 deltagare från Skåne och några biomedicinska analytiker från Kronobergsregionen.

Jag hade kontaktat gruppen innan sommaren och fick chansen att hålla en presentation om IBL under de här dagarna.

Jag berättade bland annat att IBL, som är Biomedicinska analytikers yrkesorganisation, är en politiskt och fackligt obunden ideell organisation. Jag presenterade IBL:s viktiga vision och berättade om långsiktiga mål och viktiga frågor som IBL kommer att jobba för.

Jag uppmanade de deltagare som inte var medlemmar, om det fanns några, att söka medlemskap och berättade om fördelarna med det. Jag fick en hel del bra frågor efter presentationen.

Föredraget avslutades med bilden nedan samtidigt som jag uppmanade deltagarna att inte använda förkortningen BMA utan säga Biomedicinsk analytiker för att på så sätt hjälpa till att synliggöra yrket.

Varje år anordnas fortbildningsdagar för biomedicinska analytiker inom Klinisk kemi i Skåne. Man har valt att ha BMA-dagarna under 3 dagar för att alla ska kunna ha möjlighet att delta.

Det är en grupp på fem personer från Klinisk kemi-laboratorier i Helsingborg, Kristianstad, Lund, Malmö och Ystad som jobbar hårt för att boka bra föreläsare och lokaler så att de här dagarna blir så bra som möjligt.

I år hölls BMA-dagar 4/10, 12/10 och 18/10 i Kristianstad med mer än 300 deltagare från Skåne och några biomedicinska analytiker från Kronobergsregionen.

Jag hade kontaktat gruppen innan sommaren och fick chansen att hålla en presentation om IBL under de här dagarna.

Jag berättade bland annat att IBL, som är Biomedicinska analytikers yrkesorganisation, är en politiskt och fackligt obunden ideell organisation. Jag presenterade IBL:s viktiga vision och berättade om långsiktiga mål och viktiga frågor som IBL kommer att jobba för.

Jag uppmanade de deltagare som inte var medlemmar, om det fanns några, att söka medlemskap och berättade om fördelarna med det. Jag fick en hel del bra frågor efter presentationen.

Föredraget avslutades med bilden nedan samtidigt som jag uppmanade deltagarna att inte använda förkortningen BMA utan säga Biomedicinsk analytiker för att på så sätt hjälpa till att synliggöra yrket.

Av: Mandana Österlund Berenji, styrelseledamot IBL

Läs mer

EPBS Studentforum 2017

IBL och Vårdförbundet väljer varje år en student som får följa med de på EPBS (European Association of Professionals in Biomedical Science) konferens. 2017 skulle konferensen äga rum i den österrikiska staden Salzburg och jag fick följa med. Tjoho!

Självklart var det inte utan ett men. Inför Studentforumet skulle jag göra en undersökning om postanalys, alltså huruvida biomedicinska analytiker i Sverige är involverade i processen efter att analysen är klar och hur mycket vår utbildning på KI förbereder oss inför detta.

Det kanske inte låter som ett stort ämne, men det är det! Jag har läst igenom 29 kursplaner, varit i kontakt med tre olika kliniska laboratorier i Sverige, mejlat med åtta lärare på Karolinska Universitetet och intervjuat många biomedicinska analytiker under min kliniska utbildning.

Samtidigt var det ju studierna, praktiken, extrajobbet och nollningen av de nya studenterna, så det var många bollar att hålla i luften i början av höstterminen. Men nu har det gått en vecka sedan konferensen och jag vill gärna dela med mig av denna upplevelsen:

Hur var det i Salzburg?
Denna fråga fick jag ganska ofta denna vecka och mitt svar är: ”Intensivt!”

TORSDAG

Första dagen deltog jag tillsammans med Anne från Vårdförbundet samt Gabriella och Agneta från IBL på den 4e EPBS-konferens med temat “Biomedical Scientist adding value to the health care system”.

Vi tog en tidig promenad genom Salzburg för att komma till Paracelsus Private Medical University (PMU), där konferensen ägde rum. Det var en mycket fin morgon och det fanns mycket att ta kort på, till exempel på mitt gäng som står och tar kort på allt.

Michael Hallworth från England hade absolut den bästa presentationen. Hans budskap var att främst kvalitet är Biomedicinska Analytikers “value” inom vården. Detta förtydligade han bl.a. med en statistik från USA, där man utredde hur felaktiga processer ledde till missade diagnoser:

Failure to order diagnostic/lab test

55 %

Inappropriate/inadequate follow-up

45 %

Failure to obtain adequate history/exam

42 %

Incorrect interpretation of diagnostic test

37 %

Failure to refer

26 %

provider did not receive test results

13 %

Test ordered but not done

9 %

Tests performed incorrectly

8 %

Analysis of malpractice claims US – Ann Intern Med 2006; 145: 488-496

Av dessa är endast de områden som är skriven i kursiv text något som inte står i direkt sammanhang med biomedicinska analytikers roll i vården. Många föreläsare under denna konferens sa att 70% av alla diagnoser beror på ett svar från laboratoriet. Det roliga med det är att man inte vet varifrån denna siffra kommer. Är det en studie eller bara en gissning? Ordförande från EPBS, Marie Culliton, sa till det ”But we like it and that´s why we use it”. Så vi tar denna siffra med en nypa salt men poängen är nog att “utan oss, så gissar läkarna bara”.

Två föreläsare pratade om sin karriär; hur de efter sin kandidatexamen som biomedicinsk analytiker fortsatt akademiska stegen uppåt tills de nått professorstitel. Både jag och Agneta, som har arbetat med att skapa en specialistutbildning för biomedicinska analytiker sedan 10 år tillbaka, tyckte att de fokuserade för mycket på akademiska titlar. Ingen nämnde hur man kan ha en karriär som biomedicinsk analytiker utan en högre akademisk titel, som t.ex en masterexamen eller PHD. Just nu på min VFU på Klinisk Genetik i Solna träffar jag många biomedicinska analytiker som har klättrat på karriärstegen i alla fall. Jag tänker särskilt på kvalitetssamordnare och miljösamordnare. Visst har de gjort några kurser för att fördjupa sig i ämnet, men de var inte tvungna att läsa till en annan examen.

Vi avslutade dagen med ett mingel på hotellet. Där träffade jag de andra studenterna för första gången. Det blev en sen kväll och för lite sömn. “Imorgon ska jag lägga mig tidigare”, tänkte jag.

FREDAG

Dag två började äntligen Studentforum 2017 på riktigt. Vi presenterade oss kort för varandra och sedan visade en och en sina resultat angående postanalys. Det var mycket trevligt eftersom presentationerna var snarare dialoger än monologer.

Efter en mycket god lunch och klassisk “mat-koma”, försökte vi studenter få tag i kaffe (det ingick inte i maten, konstigt nog). Vi hittade en kaffemaskin (inga muggar, dock en champagnehink, det duger) i lobbyn, men man behövde en pinkod för att starta upp den. Efter tre försök så låste den sig. Attans! (Om du någon gång åker till samma hotell, varken 1234, 0000 eller 2017 är koden.)

Vi fortsatte eftermiddagen med alla presentationer och försökte sammanfatta dagen något samt reflektera över skillnader och likheter. Barbara, som var ansvarig för Studentforumet, är från Salzburg och tyckte att det vore trevlig om hon kunde visa oss staden innan middagen. Vi passerade Mirabell-slottet – fullt med Sound of music-turister och Getreidegasse – fullt med Mozart-turister.

Middagsstället blev Salzburgs bästa burgarrestaurang, enligt Barbara. Stället påminde mycket om Södermalm i Stockholm.

Det blev en sen kväll och för lite sömn. “Imorgon ska jag lägga mig tidigare”, tänkte jag.

LÖRDAG

Nu var det dags att sammanfatta alla våra resultat och fixa en PowerPoint. Det fanns många likheter och skillnader i post-analytiska processer mellan länderna.

På eftermiddagen presenterade vi våra resultat framför hela EPBS. Jag är inte särskild förtjust i att prata framför stora folkmängder, men det är bra ibland att tvinga sig att konfrontera sina rädslor.

Så vad kom vi fram till?

Vi jämförde mellan 11 olika länder hur mycket post-analys som ingår i utbildningen, hur många post-analytiska processer som genomförs av en biomedicinsk analytiker och vilka färdigheter framtida biomedicinsk analytiker måste utveckla för att förbättra den post-analytiska processen.

Ingen utbildning hade post-analys som kurs. Däremot ingår post-analytiska moment i många kurser och framförallt under VFU. De post-analytiska processer som vi lär oss mycket av, är framför allt interpretering/tolkning av resultatet och kvalitetssäkring.  Vi tycker dock alla att biomedicinska analytiker gör massor av post-analytiska uppgifter utan att veta om det.

Vi tycker också att vi har mycket mera kunskap än vad som utnyttjas av vården, vilket betyder att vi absolut skulle kunna utöka post-analytiska arbetsuppgifter för biomedicinska analytiker. Mer konkret så tycker vi att vårdpersonal oftare bör kommunicera med biomedicinska analytiker och be om rådgivning när de inte kan tolka resultatet eller undrar om man bör ta flera prover. Vi är ju specialister i området och sitter på mycket kunskap som vi gärna delar med oss av. Även patienter bör oftare få möjlighet att prata med en biomedicinsk analytiker istället för att googla fram ett svar.

Hur kommer vi, framtidens biomedicinska analytiker, dit? Dels så måste vi bli bättre på att ta plats i vården. Jag har ofta kontakt med andra studenter på Karolinska Institutet och många har ingen aning vad en biomedicinsk analytiker är (ja, särskilt läkar- och psykologstudenterna). Å andra sida visste jag länge inte vad en audionom eller en röntgensjuksköterska gör. Så kanske samtliga lärosäten bör inkludera en föreläsning där alla yrken inom vården presenteras? Där skulle man kunna svara på frågor som “Vem gör vad och vad är de experter på?” eller “Var kan man få hjälp och var kan man utöka samarbete?”.

I Danmark kan patienterna se sitt resultat från laboratoriet direkt på en app. Detta kommer mera och mera i Sverige genom 1177.se. Det är säkert bra men för att förhindra att patienterna oroar sig i onödan bör det finnas en möjlighet att ta kontakt med en biomedicinsk analytiker, och vi bör ha bättre kunskap i hur vi kommunicerar med patienter. Jag minns bara ett ögonblick i min utbildning där vi pratade om patientbemötande och tycker det kan utvecklas. 

I Österrike använder sig alla sjukhus av samma datasystem för remisshantering och därför ingår undervisning i programmet i utbildningsplanen för biomedicinska analytikerstudenter. Detta är något jag gärna skulle se i den svenska utbildningen.

Sist men inte minst tyckte vi att vi bör lära oss mera inom bioinformatik i allmänhet, för att kunna följa och bidra till utvecklingen av samhället och laboratoriemedicinen.

Hela presentationen från Studentforum 2017 finns tillgänglig här.

Direkt efter vår presentation valdes vinnarna av Martin Nicholson Award, som ges till den med den bästa postern om sitt examensarbete. Eftersom jag inte har skrivit mitt examensarbete än, deltog jag inte i tävlingen. Vinnaren blev Thomas från Irland.

Hela EPBS gruppen träffades efter konferensen utanför hotellet och deltog på en guidad City Tour. Min guide hette Wolfgang och han var mycket kunnig. I den välbesökta Getreidegasse tappade jag och den norska studenten bort vår grupp, eftersom det fanns många små gångar till vänster och höger (och ungefär tio turister på varje kvadratmeter), men vi återförenades snart.

Av en slump avslutades touren vid en tillfällig utställning av Läkare utan gränser. De byggde upp ett Camp som speglade hur de arbetar i utsatta länder. På bilden ser man deras operationstält och en Mozartstaty precis bakom.

Avslutningsmiddagen var mycket god och mycket trevlig. Det blev en sen kväll och för lite sömn.

SÖNDAG

Anne, Gabriella och Agneta tog ett tidigt flyg hem. Jag hade hela dagen på mig att utforska lite mera av Salzburg. Det var mycket varmt (+20 grader) och jag bestämde mig att besöka Hohensalzburg, som är borgen på kullen i Salzburg. Jag ångrar lite att jag valde att gå upp istället för att ta bergbanan, som sagt det var mycket varmt och vägen upp var mycket brant.

Men när jag väl hade kommit till högsta punkten, hade jag en superfin utsikt över Salzburg.

Vad är det jag tar med mig från denna resa?
Först och främst så tar jag med mig 13 nya vänner från 10 olika länder.

Sedan har jag lärt mig att behovet av biomedicinska analytikers kunskap ökar ständigt och det är viktigt att följa utvecklingen inom laboratoriemedicin. Men andra ord så måste vår utbildning kontinuerligt anpassas efter nya möjligheter och krav på laboratoriet, men även följa samhällsutvecklingen (t.ex. med tanke på att många patienter själva kan se sitt resultat från laboratoriet nu för tiden).

Jag tror att vårt ansvarsområde kommer att växa och vi kommer att ta över många uppgifter som i nuläget läkare, kemister och tekniker har på laboratoriet. Då är det också viktigt att vi tar plats och lyfter oss själva. Jag lovar att jag aldrig kommer svara “jag jobbar på labb” om någon frågar vad jag jobbar med. Nej! Jag är biomedicinsk analytiker (snart) och jag har en viktig roll i vården, forskningen och framtiden.

IBL och Vårdförbundet väljer varje år en student som får följa med de på EPBS (European Association of Professionals in Biomedical Science) konferens. 2017 skulle konferensen äga rum i den österrikiska staden Salzburg och jag fick följa med. Tjoho!

Självklart var det inte utan ett men. Inför Studentforumet skulle jag göra en undersökning om postanalys, alltså huruvida biomedicinska analytiker i Sverige är involverade i processen efter att analysen är klar och hur mycket vår utbildning på KI förbereder oss inför detta.

Det kanske inte låter som ett stort ämne, men det är det! Jag har läst igenom 29 kursplaner, varit i kontakt med tre olika kliniska laboratorier i Sverige, mejlat med åtta lärare på Karolinska Universitetet och intervjuat många biomedicinska analytiker under min kliniska utbildning.

Samtidigt var det ju studierna, praktiken, extrajobbet och nollningen av de nya studenterna, så det var många bollar att hålla i luften i början av höstterminen. Men nu har det gått en vecka sedan konferensen och jag vill gärna dela med mig av denna upplevelsen:

Hur var det i Salzburg?
Denna fråga fick jag ganska ofta denna vecka och mitt svar är: ”Intensivt!”

TORSDAG

Första dagen deltog jag tillsammans med Anne från Vårdförbundet samt Gabriella och Agneta från IBL på den 4e EPBS-konferens med temat “Biomedical Scientist adding value to the health care system”.

Vi tog en tidig promenad genom Salzburg för att komma till Paracelsus Private Medical University (PMU), där konferensen ägde rum. Det var en mycket fin morgon och det fanns mycket att ta kort på, till exempel på mitt gäng som står och tar kort på allt.

Michael Hallworth från England hade absolut den bästa presentationen. Hans budskap var att främst kvalitet är Biomedicinska Analytikers “value” inom vården. Detta förtydligade han bl.a. med en statistik från USA, där man utredde hur felaktiga processer ledde till missade diagnoser:

Failure to order diagnostic/lab test

55 %

Inappropriate/inadequate follow-up

45 %

Failure to obtain adequate history/exam

42 %

Incorrect interpretation of diagnostic test

37 %

Failure to refer

26 %

provider did not receive test results

13 %

Test ordered but not done

9 %

Tests performed incorrectly

8 %

Analysis of malpractice claims US – Ann Intern Med 2006; 145: 488-496

Av dessa är endast de områden som är skriven i kursiv text något som inte står i direkt sammanhang med biomedicinska analytikers roll i vården. Många föreläsare under denna konferens sa att 70% av alla diagnoser beror på ett svar från laboratoriet. Det roliga med det är att man inte vet varifrån denna siffra kommer. Är det en studie eller bara en gissning? Ordförande från EPBS, Marie Culliton, sa till det ”But we like it and that´s why we use it”. Så vi tar denna siffra med en nypa salt men poängen är nog att “utan oss, så gissar läkarna bara”.

Två föreläsare pratade om sin karriär; hur de efter sin kandidatexamen som biomedicinsk analytiker fortsatt akademiska stegen uppåt tills de nått professorstitel. Både jag och Agneta, som har arbetat med att skapa en specialistutbildning för biomedicinska analytiker sedan 10 år tillbaka, tyckte att de fokuserade för mycket på akademiska titlar. Ingen nämnde hur man kan ha en karriär som biomedicinsk analytiker utan en högre akademisk titel, som t.ex en masterexamen eller PHD. Just nu på min VFU på Klinisk Genetik i Solna träffar jag många biomedicinska analytiker som har klättrat på karriärstegen i alla fall. Jag tänker särskilt på kvalitetssamordnare och miljösamordnare. Visst har de gjort några kurser för att fördjupa sig i ämnet, men de var inte tvungna att läsa till en annan examen.

Vi avslutade dagen med ett mingel på hotellet. Där träffade jag de andra studenterna för första gången. Det blev en sen kväll och för lite sömn. “Imorgon ska jag lägga mig tidigare”, tänkte jag.

FREDAG

Dag två började äntligen Studentforum 2017 på riktigt. Vi presenterade oss kort för varandra och sedan visade en och en sina resultat angående postanalys. Det var mycket trevligt eftersom presentationerna var snarare dialoger än monologer.

Efter en mycket god lunch och klassisk “mat-koma”, försökte vi studenter få tag i kaffe (det ingick inte i maten, konstigt nog). Vi hittade en kaffemaskin (inga muggar, dock en champagnehink, det duger) i lobbyn, men man behövde en pinkod för att starta upp den. Efter tre försök så låste den sig. Attans! (Om du någon gång åker till samma hotell, varken 1234, 0000 eller 2017 är koden.)

Vi fortsatte eftermiddagen med alla presentationer och försökte sammanfatta dagen något samt reflektera över skillnader och likheter. Barbara, som var ansvarig för Studentforumet, är från Salzburg och tyckte att det vore trevlig om hon kunde visa oss staden innan middagen. Vi passerade Mirabell-slottet – fullt med Sound of music-turister och Getreidegasse – fullt med Mozart-turister.

Middagsstället blev Salzburgs bästa burgarrestaurang, enligt Barbara. Stället påminde mycket om Södermalm i Stockholm.

Det blev en sen kväll och för lite sömn. “Imorgon ska jag lägga mig tidigare”, tänkte jag.

LÖRDAG

Nu var det dags att sammanfatta alla våra resultat och fixa en PowerPoint. Det fanns många likheter och skillnader i post-analytiska processer mellan länderna.

På eftermiddagen presenterade vi våra resultat framför hela EPBS. Jag är inte särskild förtjust i att prata framför stora folkmängder, men det är bra ibland att tvinga sig att konfrontera sina rädslor.

Så vad kom vi fram till?

Vi jämförde mellan 11 olika länder hur mycket post-analys som ingår i utbildningen, hur många post-analytiska processer som genomförs av en biomedicinsk analytiker och vilka färdigheter framtida biomedicinsk analytiker måste utveckla för att förbättra den post-analytiska processen.

Ingen utbildning hade post-analys som kurs. Däremot ingår post-analytiska moment i många kurser och framförallt under VFU. De post-analytiska processer som vi lär oss mycket av, är framför allt interpretering/tolkning av resultatet och kvalitetssäkring.  Vi tycker dock alla att biomedicinska analytiker gör massor av post-analytiska uppgifter utan att veta om det.

Vi tycker också att vi har mycket mera kunskap än vad som utnyttjas av vården, vilket betyder att vi absolut skulle kunna utöka post-analytiska arbetsuppgifter för biomedicinska analytiker. Mer konkret så tycker vi att vårdpersonal oftare bör kommunicera med biomedicinska analytiker och be om rådgivning när de inte kan tolka resultatet eller undrar om man bör ta flera prover. Vi är ju specialister i området och sitter på mycket kunskap som vi gärna delar med oss av. Även patienter bör oftare få möjlighet att prata med en biomedicinsk analytiker istället för att googla fram ett svar.

Hur kommer vi, framtidens biomedicinska analytiker, dit? Dels så måste vi bli bättre på att ta plats i vården. Jag har ofta kontakt med andra studenter på Karolinska Institutet och många har ingen aning vad en biomedicinsk analytiker är (ja, särskilt läkar- och psykologstudenterna). Å andra sida visste jag länge inte vad en audionom eller en röntgensjuksköterska gör. Så kanske samtliga lärosäten bör inkludera en föreläsning där alla yrken inom vården presenteras? Där skulle man kunna svara på frågor som “Vem gör vad och vad är de experter på?” eller “Var kan man få hjälp och var kan man utöka samarbete?”.

I Danmark kan patienterna se sitt resultat från laboratoriet direkt på en app. Detta kommer mera och mera i Sverige genom 1177.se. Det är säkert bra men för att förhindra att patienterna oroar sig i onödan bör det finnas en möjlighet att ta kontakt med en biomedicinsk analytiker, och vi bör ha bättre kunskap i hur vi kommunicerar med patienter. Jag minns bara ett ögonblick i min utbildning där vi pratade om patientbemötande och tycker det kan utvecklas. 

I Österrike använder sig alla sjukhus av samma datasystem för remisshantering och därför ingår undervisning i programmet i utbildningsplanen för biomedicinska analytikerstudenter. Detta är något jag gärna skulle se i den svenska utbildningen.

Sist men inte minst tyckte vi att vi bör lära oss mera inom bioinformatik i allmänhet, för att kunna följa och bidra till utvecklingen av samhället och laboratoriemedicinen.

Hela presentationen från Studentforum 2017 finns tillgänglig här.

Direkt efter vår presentation valdes vinnarna av Martin Nicholson Award, som ges till den med den bästa postern om sitt examensarbete. Eftersom jag inte har skrivit mitt examensarbete än, deltog jag inte i tävlingen. Vinnaren blev Thomas från Irland.

Hela EPBS gruppen träffades efter konferensen utanför hotellet och deltog på en guidad City Tour. Min guide hette Wolfgang och han var mycket kunnig. I den välbesökta Getreidegasse tappade jag och den norska studenten bort vår grupp, eftersom det fanns många små gångar till vänster och höger (och ungefär tio turister på varje kvadratmeter), men vi återförenades snart.

Av en slump avslutades touren vid en tillfällig utställning av Läkare utan gränser. De byggde upp ett Camp som speglade hur de arbetar i utsatta länder. På bilden ser man deras operationstält och en Mozartstaty precis bakom.

Avslutningsmiddagen var mycket god och mycket trevlig. Det blev en sen kväll och för lite sömn.

SÖNDAG

Anne, Gabriella och Agneta tog ett tidigt flyg hem. Jag hade hela dagen på mig att utforska lite mera av Salzburg. Det var mycket varmt (+20 grader) och jag bestämde mig att besöka Hohensalzburg, som är borgen på kullen i Salzburg. Jag ångrar lite att jag valde att gå upp istället för att ta bergbanan, som sagt det var mycket varmt och vägen upp var mycket brant.

Men när jag väl hade kommit till högsta punkten, hade jag en superfin utsikt över Salzburg.

Vad är det jag tar med mig från denna resa?
Först och främst så tar jag med mig 13 nya vänner från 10 olika länder.

Sedan har jag lärt mig att behovet av biomedicinska analytikers kunskap ökar ständigt och det är viktigt att följa utvecklingen inom laboratoriemedicin. Men andra ord så måste vår utbildning kontinuerligt anpassas efter nya möjligheter och krav på laboratoriet, men även följa samhällsutvecklingen (t.ex. med tanke på att många patienter själva kan se sitt resultat från laboratoriet nu för tiden).

Jag tror att vårt ansvarsområde kommer att växa och vi kommer att ta över många uppgifter som i nuläget läkare, kemister och tekniker har på laboratoriet. Då är det också viktigt att vi tar plats och lyfter oss själva. Jag lovar att jag aldrig kommer svara “jag jobbar på labb” om någon frågar vad jag jobbar med. Nej! Jag är biomedicinsk analytiker (snart) och jag har en viktig roll i vården, forskningen och framtiden.

Av: Maud Brönnimann, studerande på Biomedicinska analytikerprogrammet (termin 5, Karolinska Institutet)

Läs mer

NML- kongress 2017

Pipsa Allén från Suomen Bioanalyytikkoliitto ry överlämnar sekretariatet till IBL:s vice ordförande Gabriella Lillsunde Larsson.

I förra veckan deltog jag tillsammans med IBL:s vice ordförande Gabriella Lillsunde Larsson och Anne Berndt, förbundsombudsman på Vårdförbundet, på den nordiska kongressen arrangerad av det nordiska nätverket för Biomedicinska analytiker, NML (Nordisk Medicinsk Laboratoriegruppe) kongress som gick av stapeln i Helsinki, Finland.
Kongressen hölls i samband med LABLT, Laboratory Medicine Convention and Exhibition, Finlands årliga kongress, som är ett samarrangemang mellan olika professioner inom laboratoriemedicin.  Det var totalt runt 700 deltagare och 50 utställare. Programmet var mycket intressant och bl.a. utbildning, etik och big data ingick.

På fredagen var det möjligt för oss icke-studenter att delta vid studentforumets programpunkt ”Learning café and diskussions”, Flera frågor diskuterades bland annat; hur man ska se på den etiska aspekten av att utföra laboratorietester som inte har beställts av sjukvården, behöver biomedicinska analytiker baskunskaper så som mikroskopering när allt mer blir automatiserat och behövs ett nordiskt nätverk för studenterna?
Alla närvarande var överens om att ett nordiskt nätverk för studenter vore värdefullt att ha. Den stora frågan var dock hur ska ett sådant nätverk ordnas? Ska studenterna ingå i Facebookgrupp eller annan typ av social media? Vem ska ansvara för det?Ett förslag var att yrkesorganisationerna skulle vara plattformen för ett nordiskt studentnätverk. En student var dock mycket bestämd i sin uppfattning att ”Associations don´t connect people, it´s a one way communication”. Detta fick mig att fundera.
IBL som många andra organisationer tappar medlemmar och har svårt att få studerandemedlemmar att stanna kvar i organisationen efter examen.
Efter mötet tog jag tillfället i akt att fråga studenten med den bestämda åsikten om han ville vidareutveckla det han sagt. Han ansåg att hans yrkesorganisation var för statisk och tråkig och att han inte hade fått ut mycket av att vara med. Han ville ha en mindre formell, roligare och mer interaktiv organisation. Han tackade mig för att jag lyssnade på honom och var intresserad av hans åsikter.
Det var en intressant diskussion och fick mig in på nya tankebanor. Vi behöver finna nya vägar för att nå de unga för att vi ska uppnå visionen – att få biomedicinska analytiker att växa.

Vid avslutningsceremonin på denna välarrangerade kongress tog Gabriella Lillsunde Larsson emot skinnpåsen som är symbolen för att sekretariatet nu gått vidare till Sverige de kommande två åren. Vanligtvis arrangeras en nordisk kongress inom de två åren, men denna gång kommer en nordisk utbildningskonferens hållas år 2019 och så ser vi fram emot IFBLS:s  världskongress 2020 i Köpenhamn, Danmark.

 

Av: Tanja Wijkmark, kanslisamordnare och verksamhetsutvecklare, IBL

I förra veckan deltog jag tillsammans med IBL:s vice ordförande Gabriella Lillsunde Larsson och Anne Berndt, förbundsombudsman på Vårdförbundet, på den nordiska kongressen arrangerad av det nordiska nätverket för Biomedicinska analytiker, NML (Nordisk Medicinsk Laboratoriegruppe) kongress som gick av stapeln i Helsinki, Finland.
Kongressen hölls i samband med LABLT, Laboratory Medicine Convention and Exhibition, Finlands årliga kongress, som är ett samarrangemang mellan olika professioner inom laboratoriemedicin.  Det var totalt runt 700 deltagare och 50 utställare. Programmet var mycket intressant och bl.a. utbildning, etik och big data ingick.

På fredagen var det möjligt för oss icke-studenter att delta vid studentforumets programpunkt ”Learning café and diskussions”, Flera frågor diskuterades bland annat; hur man ska se på den etiska aspekten av att utföra laboratorietester som inte har beställts av sjukvården, behöver biomedicinska analytiker baskunskaper så som mikroskopering när allt mer blir automatiserat och behövs ett nordiskt nätverk för studenterna?
Alla närvarande var överens om att ett nordiskt nätverk för studenter vore värdefullt att ha. Den stora frågan var dock hur ska ett sådant nätverk ordnas? Ska studenterna ingå i Facebookgrupp eller annan typ av social media? Vem ska ansvara för det?Ett förslag var att yrkesorganisationerna skulle vara plattformen för ett nordiskt studentnätverk. En student var dock mycket bestämd i sin uppfattning att ”Associations don´t connect people, it´s a one way communication”. Detta fick mig att fundera.
IBL som många andra organisationer tappar medlemmar och har svårt att få studerandemedlemmar att stanna kvar i organisationen efter examen.
Efter mötet tog jag tillfället i akt att fråga studenten med den bestämda åsikten om han ville vidareutveckla det han sagt. Han ansåg att hans yrkesorganisation var för statisk och tråkig och att han inte hade fått ut mycket av att vara med. Han ville ha en mindre formell, roligare och mer interaktiv organisation. Han tackade mig för att jag lyssnade på honom och var intresserad av hans åsikter.
Det var en intressant diskussion och fick mig in på nya tankebanor. Vi behöver finna nya vägar för att nå de unga för att vi ska uppnå visionen – att få biomedicinska analytiker att växa.

Vid avslutningsceremonin på denna välarrangerade kongress tog Gabriella Lillsunde Larsson emot skinnpåsen som är symbolen för att sekretariatet nu gått vidare till Sverige de kommande två åren. Vanligtvis arrangeras en nordisk kongress inom de två åren, men denna gång kommer en nordisk utbildningskonferens hållas år 2019 och så ser vi fram emot IFBLS:s  världskongress 2020 i Köpenhamn, Danmark.

 

Av: Tanja Wijkmark, kanslisamordnare och verksamhetsutvecklare, IBL

Läs mer