EPBS Studentforum 2017

IBL och Vårdförbundet väljer varje år en student som får följa med de på EPBS (European Association of Professionals in Biomedical Science) konferens. 2017 skulle konferensen äga rum i den österrikiska staden Salzburg och jag fick följa med. Tjoho!

Självklart var det inte utan ett men. Inför Studentforumet skulle jag göra en undersökning om postanalys, alltså huruvida biomedicinska analytiker i Sverige är involverade i processen efter att analysen är klar och hur mycket vår utbildning på KI förbereder oss inför detta.

Det kanske inte låter som ett stort ämne, men det är det! Jag har läst igenom 29 kursplaner, varit i kontakt med tre olika kliniska laboratorier i Sverige, mejlat med åtta lärare på Karolinska Universitetet och intervjuat många biomedicinska analytiker under min kliniska utbildning.

Samtidigt var det ju studierna, praktiken, extrajobbet och nollningen av de nya studenterna, så det var många bollar att hålla i luften i början av höstterminen. Men nu har det gått en vecka sedan konferensen och jag vill gärna dela med mig av denna upplevelsen:

Hur var det i Salzburg?
Denna fråga fick jag ganska ofta denna vecka och mitt svar är: ”Intensivt!”

TORSDAG

Första dagen deltog jag tillsammans med Anne från Vårdförbundet samt Gabriella och Agneta från IBL på den 4e EPBS-konferens med temat “Biomedical Scientist adding value to the health care system”.

Vi tog en tidig promenad genom Salzburg för att komma till Paracelsus Private Medical University (PMU), där konferensen ägde rum. Det var en mycket fin morgon och det fanns mycket att ta kort på, till exempel på mitt gäng som står och tar kort på allt.

Michael Hallworth från England hade absolut den bästa presentationen. Hans budskap var att främst kvalitet är Biomedicinska Analytikers “value” inom vården. Detta förtydligade han bl.a. med en statistik från USA, där man utredde hur felaktiga processer ledde till missade diagnoser:

Failure to order diagnostic/lab test

55 %

Inappropriate/inadequate follow-up

45 %

Failure to obtain adequate history/exam

42 %

Incorrect interpretation of diagnostic test

37 %

Failure to refer

26 %

provider did not receive test results

13 %

Test ordered but not done

9 %

Tests performed incorrectly

8 %

Analysis of malpractice claims US – Ann Intern Med 2006; 145: 488-496

Av dessa är endast de områden som är skriven i kursiv text något som inte står i direkt sammanhang med biomedicinska analytikers roll i vården. Många föreläsare under denna konferens sa att 70% av alla diagnoser beror på ett svar från laboratoriet. Det roliga med det är att man inte vet varifrån denna siffra kommer. Är det en studie eller bara en gissning? Ordförande från EPBS, Marie Culliton, sa till det ”But we like it and that´s why we use it”. Så vi tar denna siffra med en nypa salt men poängen är nog att “utan oss, så gissar läkarna bara”.

Två föreläsare pratade om sin karriär; hur de efter sin kandidatexamen som biomedicinsk analytiker fortsatt akademiska stegen uppåt tills de nått professorstitel. Både jag och Agneta, som har arbetat med att skapa en specialistutbildning för biomedicinska analytiker sedan 10 år tillbaka, tyckte att de fokuserade för mycket på akademiska titlar. Ingen nämnde hur man kan ha en karriär som biomedicinsk analytiker utan en högre akademisk titel, som t.ex en masterexamen eller PHD. Just nu på min VFU på Klinisk Genetik i Solna träffar jag många biomedicinska analytiker som har klättrat på karriärstegen i alla fall. Jag tänker särskilt på kvalitetssamordnare och miljösamordnare. Visst har de gjort några kurser för att fördjupa sig i ämnet, men de var inte tvungna att läsa till en annan examen.

Vi avslutade dagen med ett mingel på hotellet. Där träffade jag de andra studenterna för första gången. Det blev en sen kväll och för lite sömn. “Imorgon ska jag lägga mig tidigare”, tänkte jag.

FREDAG

Dag två började äntligen Studentforum 2017 på riktigt. Vi presenterade oss kort för varandra och sedan visade en och en sina resultat angående postanalys. Det var mycket trevligt eftersom presentationerna var snarare dialoger än monologer.

Efter en mycket god lunch och klassisk “mat-koma”, försökte vi studenter få tag i kaffe (det ingick inte i maten, konstigt nog). Vi hittade en kaffemaskin (inga muggar, dock en champagnehink, det duger) i lobbyn, men man behövde en pinkod för att starta upp den. Efter tre försök så låste den sig. Attans! (Om du någon gång åker till samma hotell, varken 1234, 0000 eller 2017 är koden.)

Vi fortsatte eftermiddagen med alla presentationer och försökte sammanfatta dagen något samt reflektera över skillnader och likheter. Barbara, som var ansvarig för Studentforumet, är från Salzburg och tyckte att det vore trevlig om hon kunde visa oss staden innan middagen. Vi passerade Mirabell-slottet – fullt med Sound of music-turister och Getreidegasse – fullt med Mozart-turister.

Middagsstället blev Salzburgs bästa burgarrestaurang, enligt Barbara. Stället påminde mycket om Södermalm i Stockholm.

Det blev en sen kväll och för lite sömn. “Imorgon ska jag lägga mig tidigare”, tänkte jag.

LÖRDAG

Nu var det dags att sammanfatta alla våra resultat och fixa en PowerPoint. Det fanns många likheter och skillnader i post-analytiska processer mellan länderna.

På eftermiddagen presenterade vi våra resultat framför hela EPBS. Jag är inte särskild förtjust i att prata framför stora folkmängder, men det är bra ibland att tvinga sig att konfrontera sina rädslor.

Så vad kom vi fram till?

Vi jämförde mellan 11 olika länder hur mycket post-analys som ingår i utbildningen, hur många post-analytiska processer som genomförs av en biomedicinsk analytiker och vilka färdigheter framtida biomedicinsk analytiker måste utveckla för att förbättra den post-analytiska processen.

Ingen utbildning hade post-analys som kurs. Däremot ingår post-analytiska moment i många kurser och framförallt under VFU. De post-analytiska processer som vi lär oss mycket av, är framför allt interpretering/tolkning av resultatet och kvalitetssäkring.  Vi tycker dock alla att biomedicinska analytiker gör massor av post-analytiska uppgifter utan att veta om det.

Vi tycker också att vi har mycket mera kunskap än vad som utnyttjas av vården, vilket betyder att vi absolut skulle kunna utöka post-analytiska arbetsuppgifter för biomedicinska analytiker. Mer konkret så tycker vi att vårdpersonal oftare bör kommunicera med biomedicinska analytiker och be om rådgivning när de inte kan tolka resultatet eller undrar om man bör ta flera prover. Vi är ju specialister i området och sitter på mycket kunskap som vi gärna delar med oss av. Även patienter bör oftare få möjlighet att prata med en biomedicinsk analytiker istället för att googla fram ett svar.

Hur kommer vi, framtidens biomedicinska analytiker, dit? Dels så måste vi bli bättre på att ta plats i vården. Jag har ofta kontakt med andra studenter på Karolinska Institutet och många har ingen aning vad en biomedicinsk analytiker är (ja, särskilt läkar- och psykologstudenterna). Å andra sida visste jag länge inte vad en audionom eller en röntgensjuksköterska gör. Så kanske samtliga lärosäten bör inkludera en föreläsning där alla yrken inom vården presenteras? Där skulle man kunna svara på frågor som “Vem gör vad och vad är de experter på?” eller “Var kan man få hjälp och var kan man utöka samarbete?”.

I Danmark kan patienterna se sitt resultat från laboratoriet direkt på en app. Detta kommer mera och mera i Sverige genom 1177.se. Det är säkert bra men för att förhindra att patienterna oroar sig i onödan bör det finnas en möjlighet att ta kontakt med en biomedicinsk analytiker, och vi bör ha bättre kunskap i hur vi kommunicerar med patienter. Jag minns bara ett ögonblick i min utbildning där vi pratade om patientbemötande och tycker det kan utvecklas. 

I Österrike använder sig alla sjukhus av samma datasystem för remisshantering och därför ingår undervisning i programmet i utbildningsplanen för biomedicinska analytikerstudenter. Detta är något jag gärna skulle se i den svenska utbildningen.

Sist men inte minst tyckte vi att vi bör lära oss mera inom bioinformatik i allmänhet, för att kunna följa och bidra till utvecklingen av samhället och laboratoriemedicinen.

Hela presentationen från Studentforum 2017 finns tillgänglig här.

Direkt efter vår presentation valdes vinnarna av Martin Nicholson Award, som ges till den med den bästa postern om sitt examensarbete. Eftersom jag inte har skrivit mitt examensarbete än, deltog jag inte i tävlingen. Vinnaren blev Thomas från Irland.

Hela EPBS gruppen träffades efter konferensen utanför hotellet och deltog på en guidad City Tour. Min guide hette Wolfgang och han var mycket kunnig. I den välbesökta Getreidegasse tappade jag och den norska studenten bort vår grupp, eftersom det fanns många små gångar till vänster och höger (och ungefär tio turister på varje kvadratmeter), men vi återförenades snart.

Av en slump avslutades touren vid en tillfällig utställning av Läkare utan gränser. De byggde upp ett Camp som speglade hur de arbetar i utsatta länder. På bilden ser man deras operationstält och en Mozartstaty precis bakom.

Avslutningsmiddagen var mycket god och mycket trevlig. Det blev en sen kväll och för lite sömn.

SÖNDAG

Anne, Gabriella och Agneta tog ett tidigt flyg hem. Jag hade hela dagen på mig att utforska lite mera av Salzburg. Det var mycket varmt (+20 grader) och jag bestämde mig att besöka Hohensalzburg, som är borgen på kullen i Salzburg. Jag ångrar lite att jag valde att gå upp istället för att ta bergbanan, som sagt det var mycket varmt och vägen upp var mycket brant.

Men när jag väl hade kommit till högsta punkten, hade jag en superfin utsikt över Salzburg.

Vad är det jag tar med mig från denna resa?
Först och främst så tar jag med mig 13 nya vänner från 10 olika länder.

Sedan har jag lärt mig att behovet av biomedicinska analytikers kunskap ökar ständigt och det är viktigt att följa utvecklingen inom laboratoriemedicin. Men andra ord så måste vår utbildning kontinuerligt anpassas efter nya möjligheter och krav på laboratoriet, men även följa samhällsutvecklingen (t.ex. med tanke på att många patienter själva kan se sitt resultat från laboratoriet nu för tiden).

Jag tror att vårt ansvarsområde kommer att växa och vi kommer att ta över många uppgifter som i nuläget läkare, kemister och tekniker har på laboratoriet. Då är det också viktigt att vi tar plats och lyfter oss själva. Jag lovar att jag aldrig kommer svara “jag jobbar på labb” om någon frågar vad jag jobbar med. Nej! Jag är biomedicinsk analytiker (snart) och jag har en viktig roll i vården, forskningen och framtiden.

IBL och Vårdförbundet väljer varje år en student som får följa med de på EPBS (European Association of Professionals in Biomedical Science) konferens. 2017 skulle konferensen äga rum i den österrikiska staden Salzburg och jag fick följa med. Tjoho!

Självklart var det inte utan ett men. Inför Studentforumet skulle jag göra en undersökning om postanalys, alltså huruvida biomedicinska analytiker i Sverige är involverade i processen efter att analysen är klar och hur mycket vår utbildning på KI förbereder oss inför detta.

Det kanske inte låter som ett stort ämne, men det är det! Jag har läst igenom 29 kursplaner, varit i kontakt med tre olika kliniska laboratorier i Sverige, mejlat med åtta lärare på Karolinska Universitetet och intervjuat många biomedicinska analytiker under min kliniska utbildning.

Samtidigt var det ju studierna, praktiken, extrajobbet och nollningen av de nya studenterna, så det var många bollar att hålla i luften i början av höstterminen. Men nu har det gått en vecka sedan konferensen och jag vill gärna dela med mig av denna upplevelsen:

Hur var det i Salzburg?
Denna fråga fick jag ganska ofta denna vecka och mitt svar är: ”Intensivt!”

TORSDAG

Första dagen deltog jag tillsammans med Anne från Vårdförbundet samt Gabriella och Agneta från IBL på den 4e EPBS-konferens med temat “Biomedical Scientist adding value to the health care system”.

Vi tog en tidig promenad genom Salzburg för att komma till Paracelsus Private Medical University (PMU), där konferensen ägde rum. Det var en mycket fin morgon och det fanns mycket att ta kort på, till exempel på mitt gäng som står och tar kort på allt.

Michael Hallworth från England hade absolut den bästa presentationen. Hans budskap var att främst kvalitet är Biomedicinska Analytikers “value” inom vården. Detta förtydligade han bl.a. med en statistik från USA, där man utredde hur felaktiga processer ledde till missade diagnoser:

Failure to order diagnostic/lab test

55 %

Inappropriate/inadequate follow-up

45 %

Failure to obtain adequate history/exam

42 %

Incorrect interpretation of diagnostic test

37 %

Failure to refer

26 %

provider did not receive test results

13 %

Test ordered but not done

9 %

Tests performed incorrectly

8 %

Analysis of malpractice claims US – Ann Intern Med 2006; 145: 488-496

Av dessa är endast de områden som är skriven i kursiv text något som inte står i direkt sammanhang med biomedicinska analytikers roll i vården. Många föreläsare under denna konferens sa att 70% av alla diagnoser beror på ett svar från laboratoriet. Det roliga med det är att man inte vet varifrån denna siffra kommer. Är det en studie eller bara en gissning? Ordförande från EPBS, Marie Culliton, sa till det ”But we like it and that´s why we use it”. Så vi tar denna siffra med en nypa salt men poängen är nog att “utan oss, så gissar läkarna bara”.

Två föreläsare pratade om sin karriär; hur de efter sin kandidatexamen som biomedicinsk analytiker fortsatt akademiska stegen uppåt tills de nått professorstitel. Både jag och Agneta, som har arbetat med att skapa en specialistutbildning för biomedicinska analytiker sedan 10 år tillbaka, tyckte att de fokuserade för mycket på akademiska titlar. Ingen nämnde hur man kan ha en karriär som biomedicinsk analytiker utan en högre akademisk titel, som t.ex en masterexamen eller PHD. Just nu på min VFU på Klinisk Genetik i Solna träffar jag många biomedicinska analytiker som har klättrat på karriärstegen i alla fall. Jag tänker särskilt på kvalitetssamordnare och miljösamordnare. Visst har de gjort några kurser för att fördjupa sig i ämnet, men de var inte tvungna att läsa till en annan examen.

Vi avslutade dagen med ett mingel på hotellet. Där träffade jag de andra studenterna för första gången. Det blev en sen kväll och för lite sömn. “Imorgon ska jag lägga mig tidigare”, tänkte jag.

FREDAG

Dag två började äntligen Studentforum 2017 på riktigt. Vi presenterade oss kort för varandra och sedan visade en och en sina resultat angående postanalys. Det var mycket trevligt eftersom presentationerna var snarare dialoger än monologer.

Efter en mycket god lunch och klassisk “mat-koma”, försökte vi studenter få tag i kaffe (det ingick inte i maten, konstigt nog). Vi hittade en kaffemaskin (inga muggar, dock en champagnehink, det duger) i lobbyn, men man behövde en pinkod för att starta upp den. Efter tre försök så låste den sig. Attans! (Om du någon gång åker till samma hotell, varken 1234, 0000 eller 2017 är koden.)

Vi fortsatte eftermiddagen med alla presentationer och försökte sammanfatta dagen något samt reflektera över skillnader och likheter. Barbara, som var ansvarig för Studentforumet, är från Salzburg och tyckte att det vore trevlig om hon kunde visa oss staden innan middagen. Vi passerade Mirabell-slottet – fullt med Sound of music-turister och Getreidegasse – fullt med Mozart-turister.

Middagsstället blev Salzburgs bästa burgarrestaurang, enligt Barbara. Stället påminde mycket om Södermalm i Stockholm.

Det blev en sen kväll och för lite sömn. “Imorgon ska jag lägga mig tidigare”, tänkte jag.

LÖRDAG

Nu var det dags att sammanfatta alla våra resultat och fixa en PowerPoint. Det fanns många likheter och skillnader i post-analytiska processer mellan länderna.

På eftermiddagen presenterade vi våra resultat framför hela EPBS. Jag är inte särskild förtjust i att prata framför stora folkmängder, men det är bra ibland att tvinga sig att konfrontera sina rädslor.

Så vad kom vi fram till?

Vi jämförde mellan 11 olika länder hur mycket post-analys som ingår i utbildningen, hur många post-analytiska processer som genomförs av en biomedicinsk analytiker och vilka färdigheter framtida biomedicinsk analytiker måste utveckla för att förbättra den post-analytiska processen.

Ingen utbildning hade post-analys som kurs. Däremot ingår post-analytiska moment i många kurser och framförallt under VFU. De post-analytiska processer som vi lär oss mycket av, är framför allt interpretering/tolkning av resultatet och kvalitetssäkring.  Vi tycker dock alla att biomedicinska analytiker gör massor av post-analytiska uppgifter utan att veta om det.

Vi tycker också att vi har mycket mera kunskap än vad som utnyttjas av vården, vilket betyder att vi absolut skulle kunna utöka post-analytiska arbetsuppgifter för biomedicinska analytiker. Mer konkret så tycker vi att vårdpersonal oftare bör kommunicera med biomedicinska analytiker och be om rådgivning när de inte kan tolka resultatet eller undrar om man bör ta flera prover. Vi är ju specialister i området och sitter på mycket kunskap som vi gärna delar med oss av. Även patienter bör oftare få möjlighet att prata med en biomedicinsk analytiker istället för att googla fram ett svar.

Hur kommer vi, framtidens biomedicinska analytiker, dit? Dels så måste vi bli bättre på att ta plats i vården. Jag har ofta kontakt med andra studenter på Karolinska Institutet och många har ingen aning vad en biomedicinsk analytiker är (ja, särskilt läkar- och psykologstudenterna). Å andra sida visste jag länge inte vad en audionom eller en röntgensjuksköterska gör. Så kanske samtliga lärosäten bör inkludera en föreläsning där alla yrken inom vården presenteras? Där skulle man kunna svara på frågor som “Vem gör vad och vad är de experter på?” eller “Var kan man få hjälp och var kan man utöka samarbete?”.

I Danmark kan patienterna se sitt resultat från laboratoriet direkt på en app. Detta kommer mera och mera i Sverige genom 1177.se. Det är säkert bra men för att förhindra att patienterna oroar sig i onödan bör det finnas en möjlighet att ta kontakt med en biomedicinsk analytiker, och vi bör ha bättre kunskap i hur vi kommunicerar med patienter. Jag minns bara ett ögonblick i min utbildning där vi pratade om patientbemötande och tycker det kan utvecklas. 

I Österrike använder sig alla sjukhus av samma datasystem för remisshantering och därför ingår undervisning i programmet i utbildningsplanen för biomedicinska analytikerstudenter. Detta är något jag gärna skulle se i den svenska utbildningen.

Sist men inte minst tyckte vi att vi bör lära oss mera inom bioinformatik i allmänhet, för att kunna följa och bidra till utvecklingen av samhället och laboratoriemedicinen.

Hela presentationen från Studentforum 2017 finns tillgänglig här.

Direkt efter vår presentation valdes vinnarna av Martin Nicholson Award, som ges till den med den bästa postern om sitt examensarbete. Eftersom jag inte har skrivit mitt examensarbete än, deltog jag inte i tävlingen. Vinnaren blev Thomas från Irland.

Hela EPBS gruppen träffades efter konferensen utanför hotellet och deltog på en guidad City Tour. Min guide hette Wolfgang och han var mycket kunnig. I den välbesökta Getreidegasse tappade jag och den norska studenten bort vår grupp, eftersom det fanns många små gångar till vänster och höger (och ungefär tio turister på varje kvadratmeter), men vi återförenades snart.

Av en slump avslutades touren vid en tillfällig utställning av Läkare utan gränser. De byggde upp ett Camp som speglade hur de arbetar i utsatta länder. På bilden ser man deras operationstält och en Mozartstaty precis bakom.

Avslutningsmiddagen var mycket god och mycket trevlig. Det blev en sen kväll och för lite sömn.

SÖNDAG

Anne, Gabriella och Agneta tog ett tidigt flyg hem. Jag hade hela dagen på mig att utforska lite mera av Salzburg. Det var mycket varmt (+20 grader) och jag bestämde mig att besöka Hohensalzburg, som är borgen på kullen i Salzburg. Jag ångrar lite att jag valde att gå upp istället för att ta bergbanan, som sagt det var mycket varmt och vägen upp var mycket brant.

Men när jag väl hade kommit till högsta punkten, hade jag en superfin utsikt över Salzburg.

Vad är det jag tar med mig från denna resa?
Först och främst så tar jag med mig 13 nya vänner från 10 olika länder.

Sedan har jag lärt mig att behovet av biomedicinska analytikers kunskap ökar ständigt och det är viktigt att följa utvecklingen inom laboratoriemedicin. Men andra ord så måste vår utbildning kontinuerligt anpassas efter nya möjligheter och krav på laboratoriet, men även följa samhällsutvecklingen (t.ex. med tanke på att många patienter själva kan se sitt resultat från laboratoriet nu för tiden).

Jag tror att vårt ansvarsområde kommer att växa och vi kommer att ta över många uppgifter som i nuläget läkare, kemister och tekniker har på laboratoriet. Då är det också viktigt att vi tar plats och lyfter oss själva. Jag lovar att jag aldrig kommer svara “jag jobbar på labb” om någon frågar vad jag jobbar med. Nej! Jag är biomedicinsk analytiker (snart) och jag har en viktig roll i vården, forskningen och framtiden.

Av: Maud Brönnimann, studerande på Biomedicinska analytikerprogrammet (termin 5, Karolinska Institutet)

Läs mer

NML- kongress 2017

Pipsa Allén från Suomen Bioanalyytikkoliitto ry överlämnar sekretariatet till IBL:s vice ordförande Gabriella Lillsunde Larsson.

I förra veckan deltog jag tillsammans med IBL:s vice ordförande Gabriella Lillsunde Larsson och Anne Berndt, förbundsombudsman på Vårdförbundet, på den nordiska kongressen arrangerad av det nordiska nätverket för Biomedicinska analytiker, NML (Nordisk Medicinsk Laboratoriegruppe) kongress som gick av stapeln i Helsinki, Finland.
Kongressen hölls i samband med LABLT, Laboratory Medicine Convention and Exhibition, Finlands årliga kongress, som är ett samarrangemang mellan olika professioner inom laboratoriemedicin.  Det var totalt runt 700 deltagare och 50 utställare. Programmet var mycket intressant och bl.a. utbildning, etik och big data ingick.

På fredagen var det möjligt för oss icke-studenter att delta vid studentforumets programpunkt ”Learning café and diskussions”, Flera frågor diskuterades bland annat; hur man ska se på den etiska aspekten av att utföra laboratorietester som inte har beställts av sjukvården, behöver biomedicinska analytiker baskunskaper så som mikroskopering när allt mer blir automatiserat och behövs ett nordiskt nätverk för studenterna?
Alla närvarande var överens om att ett nordiskt nätverk för studenter vore värdefullt att ha. Den stora frågan var dock hur ska ett sådant nätverk ordnas? Ska studenterna ingå i Facebookgrupp eller annan typ av social media? Vem ska ansvara för det?Ett förslag var att yrkesorganisationerna skulle vara plattformen för ett nordiskt studentnätverk. En student var dock mycket bestämd i sin uppfattning att ”Associations don´t connect people, it´s a one way communication”. Detta fick mig att fundera.
IBL som många andra organisationer tappar medlemmar och har svårt att få studerandemedlemmar att stanna kvar i organisationen efter examen.
Efter mötet tog jag tillfället i akt att fråga studenten med den bestämda åsikten om han ville vidareutveckla det han sagt. Han ansåg att hans yrkesorganisation var för statisk och tråkig och att han inte hade fått ut mycket av att vara med. Han ville ha en mindre formell, roligare och mer interaktiv organisation. Han tackade mig för att jag lyssnade på honom och var intresserad av hans åsikter.
Det var en intressant diskussion och fick mig in på nya tankebanor. Vi behöver finna nya vägar för att nå de unga för att vi ska uppnå visionen – att få biomedicinska analytiker att växa.

Vid avslutningsceremonin på denna välarrangerade kongress tog Gabriella Lillsunde Larsson emot skinnpåsen som är symbolen för att sekretariatet nu gått vidare till Sverige de kommande två åren. Vanligtvis arrangeras en nordisk kongress inom de två åren, men denna gång kommer en nordisk utbildningskonferens hållas år 2019 och så ser vi fram emot IFBLS:s  världskongress 2020 i Köpenhamn, Danmark.

 

Av: Tanja Wijkmark, kanslisamordnare och verksamhetsutvecklare, IBL

I förra veckan deltog jag tillsammans med IBL:s vice ordförande Gabriella Lillsunde Larsson och Anne Berndt, förbundsombudsman på Vårdförbundet, på den nordiska kongressen arrangerad av det nordiska nätverket för Biomedicinska analytiker, NML (Nordisk Medicinsk Laboratoriegruppe) kongress som gick av stapeln i Helsinki, Finland.
Kongressen hölls i samband med LABLT, Laboratory Medicine Convention and Exhibition, Finlands årliga kongress, som är ett samarrangemang mellan olika professioner inom laboratoriemedicin.  Det var totalt runt 700 deltagare och 50 utställare. Programmet var mycket intressant och bl.a. utbildning, etik och big data ingick.

På fredagen var det möjligt för oss icke-studenter att delta vid studentforumets programpunkt ”Learning café and diskussions”, Flera frågor diskuterades bland annat; hur man ska se på den etiska aspekten av att utföra laboratorietester som inte har beställts av sjukvården, behöver biomedicinska analytiker baskunskaper så som mikroskopering när allt mer blir automatiserat och behövs ett nordiskt nätverk för studenterna?
Alla närvarande var överens om att ett nordiskt nätverk för studenter vore värdefullt att ha. Den stora frågan var dock hur ska ett sådant nätverk ordnas? Ska studenterna ingå i Facebookgrupp eller annan typ av social media? Vem ska ansvara för det?Ett förslag var att yrkesorganisationerna skulle vara plattformen för ett nordiskt studentnätverk. En student var dock mycket bestämd i sin uppfattning att ”Associations don´t connect people, it´s a one way communication”. Detta fick mig att fundera.
IBL som många andra organisationer tappar medlemmar och har svårt att få studerandemedlemmar att stanna kvar i organisationen efter examen.
Efter mötet tog jag tillfället i akt att fråga studenten med den bestämda åsikten om han ville vidareutveckla det han sagt. Han ansåg att hans yrkesorganisation var för statisk och tråkig och att han inte hade fått ut mycket av att vara med. Han ville ha en mindre formell, roligare och mer interaktiv organisation. Han tackade mig för att jag lyssnade på honom och var intresserad av hans åsikter.
Det var en intressant diskussion och fick mig in på nya tankebanor. Vi behöver finna nya vägar för att nå de unga för att vi ska uppnå visionen – att få biomedicinska analytiker att växa.

Vid avslutningsceremonin på denna välarrangerade kongress tog Gabriella Lillsunde Larsson emot skinnpåsen som är symbolen för att sekretariatet nu gått vidare till Sverige de kommande två åren. Vanligtvis arrangeras en nordisk kongress inom de två åren, men denna gång kommer en nordisk utbildningskonferens hållas år 2019 och så ser vi fram emot IFBLS:s  världskongress 2020 i Köpenhamn, Danmark.

 

Av: Tanja Wijkmark, kanslisamordnare och verksamhetsutvecklare, IBL

Läs mer

Fantastiskt!

Ett till steg på vägen mot en specialistutbildning.
Denna fråga har ju varit väldigt viktig för vår profession och något som IBL har drivit sedan flera år tillbaka och under de senaste fyra åren i samarbete med Vårdförbundet.
Efter besvikelsen att vår profession inte var med i utredningsdirektivet som kom i juni angående specialistutbildningar så var det bara att oförtrutet arbeta vidare med frågan. Dags att uppvakta våra folkvalda och Lena Asplund, riksdagspolitiker för moderaterna, har lyssnat och förstått allvaret i frågan. Specialistutbildade biomedicinska analytiker är en mycket viktig strategisk fråga att driva om vi ska kunna ha tillräckligt antal sökande till grundutbildningen.
Yrket måste uppfattas som attraktivt och kunna ge utvecklingsmöjligheter. Alla vi biomedicinska analytiker behöver nu på bred front över alla partigränser stödja och backa upp denna motion.

Länk till Lena Asplunds (M) motion: Reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker

Ett till steg på vägen mot en specialistutbildning.
Denna fråga har ju varit väldigt viktig för vår profession och något som IBL har drivit sedan flera år tillbaka och under de senaste fyra åren i samarbete med Vårdförbundet.
Efter besvikelsen att vår profession inte var med i utredningsdirektivet som kom i juni angående specialistutbildningar så var det bara att oförtrutet arbeta vidare med frågan. Dags att uppvakta våra folkvalda och Lena Asplund, riksdagspolitiker för moderaterna, har lyssnat och förstått allvaret i frågan. Specialistutbildade biomedicinska analytiker är en mycket viktig strategisk fråga att driva om vi ska kunna ha tillräckligt antal sökande till grundutbildningen.
Yrket måste uppfattas som attraktivt och kunna ge utvecklingsmöjligheter. Alla vi biomedicinska analytiker behöver nu på bred front över alla partigränser stödja och backa upp denna motion.

Länk till Lena Asplunds (M) motion: Reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker

Av: Agneta Colliander, ordförande IBL

Läs mer

”Människor med cancer dör för att de tvingas vänta”

Carl M Hamilton, ordförande i Cancerföreningen Palema, skriver i ett debattinlägg i SvD att ”människor med cancer dör för att de tvingas vänta”.

Behöver det vara så? Man har svårigheter att klara av sitt uppdrag inom kirurgin på grund av brist på personal. Tyvärr så finns svårigheterna även inom den laborativa verksamheten. Man har infört begreppet ”standardiserat vårdförlopp” SVF för att skynda på processen. Detta har inneburit att man fått fastställda tider när ett prov ska vara besvarat från laboratoriet. Införandet av SVF har inneburit ett annat och mer resurskrävande arbetssätt på de histopatologiska laboratorierna.

I dag fattas det redan både patologer och biomedicinska analytiker inom många verksamheter. För att klara verksamheten har man även fått anställa icke legitimerad personal. Givetvis så är det större risk för fördröjning och störning i verksamheten när man inte har rätt kompetens för uppdraget. Efter den stora patologiutredningen har inte mycket hänt. Visserligen fler patologer men då under utbildning. När det gäller biomedicinska analytiker har vi sett ett stort behov av specialistutbildade som kan utföra vissa arbetsuppgifter som i dag utförs av läkare, bland annat i samband med utskärning, just för att frigöra tid så att patologen får möjlighet att svara på prover inom utsatt tid.

Stressen är hög för alla på laboratorierna och det är ingen som önskar sig denna situation. En nationellt reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker är ett sätt att höja kompetens och i förlängningen även säkra och snabba svar.

Vi har drivit frågan under snart 10 år och fortsätter arbetet. På vårens möte med social- och utbildningsdepartementet blev det tydligt att verksamheterna aktivt måste visa att det finns ett behov, därför initierar vi nu en inventering för att tydliggöra vilket behov som finns. Det är viktigt att arbetsgivaren är med och driver denna fråga. Utan möjlighet till vidareutbildning och kompetensutveckling i ett yrke minskar attraktionskraften starkt. Vilket innebär färre sökande till grundutbildningen och därmed som en konsekvens även färre som kan specialistutbildas. Om man inte agerar snabbt kommer laboratoriemedicin snart att vara inne i samma problematik som inom övriga sjukvården, där bristen på sjuksköterskor tvingar arbetsgivaren att dra ner på bland annat antalet vårdplatser.

Carl M Hamilton, ordförande i Cancerföreningen Palema, skriver i ett debattinlägg i SvD att ”människor med cancer dör för att de tvingas vänta”.

Behöver det vara så? Man har svårigheter att klara av sitt uppdrag inom kirurgin på grund av brist på personal. Tyvärr så finns svårigheterna även inom den laborativa verksamheten. Man har infört begreppet ”standardiserat vårdförlopp” SVF för att skynda på processen. Detta har inneburit att man fått fastställda tider när ett prov ska vara besvarat från laboratoriet. Införandet av SVF har inneburit ett annat och mer resurskrävande arbetssätt på de histopatologiska laboratorierna.

I dag fattas det redan både patologer och biomedicinska analytiker inom många verksamheter. För att klara verksamheten har man även fått anställa icke legitimerad personal. Givetvis så är det större risk för fördröjning och störning i verksamheten när man inte har rätt kompetens för uppdraget. Efter den stora patologiutredningen har inte mycket hänt. Visserligen fler patologer men då under utbildning. När det gäller biomedicinska analytiker har vi sett ett stort behov av specialistutbildade som kan utföra vissa arbetsuppgifter som i dag utförs av läkare, bland annat i samband med utskärning, just för att frigöra tid så att patologen får möjlighet att svara på prover inom utsatt tid.

Stressen är hög för alla på laboratorierna och det är ingen som önskar sig denna situation. En nationellt reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker är ett sätt att höja kompetens och i förlängningen även säkra och snabba svar.

Vi har drivit frågan under snart 10 år och fortsätter arbetet. På vårens möte med social- och utbildningsdepartementet blev det tydligt att verksamheterna aktivt måste visa att det finns ett behov, därför initierar vi nu en inventering för att tydliggöra vilket behov som finns. Det är viktigt att arbetsgivaren är med och driver denna fråga. Utan möjlighet till vidareutbildning och kompetensutveckling i ett yrke minskar attraktionskraften starkt. Vilket innebär färre sökande till grundutbildningen och därmed som en konsekvens även färre som kan specialistutbildas. Om man inte agerar snabbt kommer laboratoriemedicin snart att vara inne i samma problematik som inom övriga sjukvården, där bristen på sjuksköterskor tvingar arbetsgivaren att dra ner på bland annat antalet vårdplatser.

Av: Agneta Colliander, ordförande IBL

Läs mer

Rapport från IFBLS-möte i Kanada

IBL:s internationella kommitté har deltagit i ett s.k. alternate GAD möte (general assembly of delegates) för IFBLS-medlemmarna i Hamilton, Kanada. IFBLS står för International federation of Biomedical Laboratory Science och består av 40 medlemsländer. Tillsammans representerar vi 180 000 biomedicinska analytiker från hela världen!

Den svenska internationella kommittén består av IBL-ordförande Agneta Colliander och vice ordförande Gabriella Lillsunde Larsson, IBL:s kanslisamordnare Tanja Wijkmark samt Vårdförbundets Anne Berndt. Vid mötet diskuterades många olika punkter, bl.a. så uppdaterades organisationens mission och mål. Den strategiska planen för 2016-2018 presenterades där fyra aktiviteter/områden speglar de mål som satts upp och dessa är:

  • Att fortsätta det WHO-samarbete som pågår
  • Att tillsammans med värdlandet Italien arrangera världskongress i Florens 2018
  • Att stärka professionen genom olika aktiviteter som firandet av biomedicinska analytikerdagen den 15 april och att arbeta med ny yrkesklassificering (ISCO)
  • Att arbeta för utbildning och utveckling av professionen genom att exempelvis starta ett ”scientific network” som kan vara rådgivande vid olika uppdrag. Exempel på andra aktiviteter som planeras är uppdatering av kompetensbeskrivning, sprida information om/få fler att publicera i IJBLS som är organisationens egen e-tidning (http://www.ijbls.org/aboutthisj.asp)

Alla deltagande länder fick möjlighet att under 10 min beskriva situationen för biomedicinska analytiker i sitt hemland. Från Sverige presenterade vi statistik om professionen och IBL, men reflekterade även över bristen på biomedicinska analytiker samt om hur vi arbetar med kompetensutveckling i form av kurser och nationell specialistutbildning. Det var intressant att höra att många länder har liknande utmaningar och att det därför är viktigt att mötas och lära av varandra.

Mycket arbete pågår just nu i Italien för att arrangera världskongressen för biomedicinska analytiker i Florens den 22-26 sep 2018: http://www.ifbls2018.org/2nd_ann.pdf. Hoppas vi ses där!

IBL:s internationella kommitté har deltagit i ett s.k. alternate GAD möte (general assembly of delegates) för IFBLS-medlemmarna i Hamilton, Kanada. IFBLS står för International federation of Biomedical Laboratory Science och består av 40 medlemsländer. Tillsammans representerar vi 180 000 biomedicinska analytiker från hela världen!

Den svenska internationella kommittén består av IBL-ordförande Agneta Colliander och vice ordförande Gabriella Lillsunde Larsson, IBL:s kanslisamordnare Tanja Wijkmark samt Vårdförbundets Anne Berndt. Vid mötet diskuterades många olika punkter, bl.a. så uppdaterades organisationens mission och mål. Den strategiska planen för 2016-2018 presenterades där fyra aktiviteter/områden speglar de mål som satts upp och dessa är:

  • Att fortsätta det WHO-samarbete som pågår
  • Att tillsammans med värdlandet Italien arrangera världskongress i Florens 2018
  • Att stärka professionen genom olika aktiviteter som firandet av biomedicinska analytikerdagen den 15 april och att arbeta med ny yrkesklassificering (ISCO)
  • Att arbeta för utbildning och utveckling av professionen genom att exempelvis starta ett ”scientific network” som kan vara rådgivande vid olika uppdrag. Exempel på andra aktiviteter som planeras är uppdatering av kompetensbeskrivning, sprida information om/få fler att publicera i IJBLS som är organisationens egen e-tidning (http://www.ijbls.org/aboutthisj.asp)

Alla deltagande länder fick möjlighet att under 10 min beskriva situationen för biomedicinska analytiker i sitt hemland. Från Sverige presenterade vi statistik om professionen och IBL, men reflekterade även över bristen på biomedicinska analytiker samt om hur vi arbetar med kompetensutveckling i form av kurser och nationell specialistutbildning. Det var intressant att höra att många länder har liknande utmaningar och att det därför är viktigt att mötas och lära av varandra.

Mycket arbete pågår just nu i Italien för att arrangera världskongressen för biomedicinska analytiker i Florens den 22-26 sep 2018: http://www.ifbls2018.org/2nd_ann.pdf. Hoppas vi ses där!

Av: Gabriella Lillsunde Larsson, vice ordförande IBL

Läs mer