Pia Gabrielsson, grattis till utmärkelsen Årets studenthandledare 2020!
– Stort tack! Det var verkligen en glad överraskning, jag hade ingen aning om att jag var nominerad. När jag blev kontaktad av IBL:s ordförande Maysae Quttineh för ett digitalt möte funderade jag på vad det kunde gälla? Att det var för det här var helt otippat.
Nominerginen tar upp entusiasm och väldigt nöjda studenter. Varför är det viktigt med bra handledning?
– Jag blir jätteglad att det just är entusiasm som nämns. Jag försöker verkligen att ta uppdraget med entusiasm, vårt jobb är ju så roligt och att förmedla det till studenterna och att se dem växa i sin roll och förankra sina teoretiska kunskaper i praktiken är fantastiskt givande. Bra handledning ger trygga studenter som vågar prova, ställa frågor och ifrågasätta. Vilket i sin tur leder till kunniga framtida kollegor vars kompetens tryggar patientsäkerheten och bidrar till utveckling av vårt yrke. Samtidigt som en handledares viktigaste roll är att stödja och ge förutsättningar till studenten att utvecklas professionellt är det lika viktigt att kunna ta det svåra samtalet om en student inte når upp till målen.
Och vad är det viktigaste för att kunna erbjuda bra handledning?
– Planering och förberedelse är A och O. Naturligtvis är praktiska förutsättningar som tid och utrymme också viktiga. Samtidigt förundras jag över att det fortfarande finns arbetsplatser där studenter behöver känna sig i vägen och inte bemöts med respekt, alla medarbetare har ett personligt ansvar oavsett yttre förutsättningar på arbetsplatsen. Studenterna är våra kollegor under den tid de är på VFU, och förhoppningsvis våra framtida arbetskamrater. Det gör mig ledsen att deras kunskap och nyfikenhet inte tas tillvara. Verksamheter får inte se VFU-perioderna som en börda på en redan ansträngd vardag, utan bör fokusera på möjligheterna i att få utvecklas tillsammans med studenterna. Studenterna bidrar mycket till arbetsgruppen och utvecklingen om man tillåter och vågar det. Som handledare får man inte heller vara rädd för att inte ha svar på alla frågor, det är ju genom dialog med studenter och kollegor man själv ges möjlighet att utvecklas i sin profession.
Hur har din handledarkarriär sett ut?
– När jag hade arbetat på patologlabb i några år gick avdelningens handledare i pension. Jag fick då frågan om jag ville ta över uppdraget. Jag hade redan varit delaktig som handledare och tyckte det var kul. Jag kände att det var ett fantastiskt tillfälle och en personlig utmaning som jag gärna tog mig an. Då hade jag ännu inga akademiska meriter inom handledning men när jag efter ytterligare något år i yrket ville vidareutbilda mig passade jag på att även läsa 15 poäng handledning, vilket därmed ingår i min masterexamen. Vidareutbildningen samt de pedagogiska ämnena jag läste ledde till att jag även fick uppdraget som huvudhandledare för laboratoriemedicin på Södra Älvsborgs sjukhus.
Vad minns du själv från VFU och den handledning du fick?
– Jag minns nervositeten första dagen men framför allt min förväntan och känslan att äntligen få göra det på riktigt. Jag mötte många fantastiska biomedicinska analytiker och hade flera bra handledare som blev yrkesförebilder. Speciellt en av mina handledare såg jag upp till väldigt mycket. Hon var så kunnig och inspirerande samtidigt som det var självklart för henne att jag fick ta plats, hon gav mig utrymme och trygghet i att det jag kunde faktiskt var viktigt och mina kunskaper togs tillvara. Jag minns också givande reflektionssamtal om etiska dilemman och hur man hanterar sina egna känslor i svåra situationer med patientprover. Ett annat starkt minne från min VFU är möten med alla de som jobbat länge i yrket och snart skulle gå i pension, de var alla så positiva och sa att de valt rätt yrke och att de skulle välja samma igen om de fick chansen. Det gjorde stort intryck på mig.
