Det har knappast undgått någon att coronaviruset dominerar nyhetsflöden och på sociala medier. Några frågor vi kan ställa oss är om oron är befogad och vilken roll diagnostiken har i detta?
Om oron är befogad, hur viktigt är det med snabba omställningar – och hur snabbt har vi kapacitet att ställa om våra rutiner?
Det här är viktiga aspekter inom patientsäkerhet som vi tyvärr tenderar att missa men visst är vår profession en viktig del av detta och vi har likväl ett samhällsansvar att göra bästa möjliga.
Vår roll
Oron är säkerligen befogad med tanke på utvecklingen under den senaste veckan och vilken roll vi har vill jag gärna resonera lite kring. Sjukhusens beredskapsteam samverkar med sjukvårdens aktörer och har fullt upp med att inventera vilken beredskap vården har för olika scenarier kring flöden in och graden av vård som patienter kommer behöva, hur mycket platser som finns och hur prioriterar bland svårt sjuka Finns diagnostiken representerad i dessa team och vad kan vi bidra med för att begränsa risken för spridning? Är vi inte det så behöver vi bjuda in oss och bidra med vår kompetens i denna omställning.
Vårt ansvar
Laboratoriemedicins ansvar är väl ändå från provtagning till svar. I detta innefattas att rätt material tas, prov transporteras till labb och analyseras på ett säkert och effektivt sätt. När jag läste att Stockholm och Göteborg – och det finns säkert fler- infört provtagning i hemmet blir jag oerhört stolt och glad. Det är förebyggande insatser. Vi ska inte ta in folk på sjukhus i onödan och utsätta redan nedsatta patienter och vårdpersonal för smitta.
Viktigt att tänka brett
I nästa steg ligger samordning av transport till analyserande laboratorier. Vad är bästa alternativet för snabb diagnostik?
Spontant tänker jag det egna laboratoriet men finns inte den möjligheten så behöver vi tänka brett kring . Vilket analyserande labb ligger närmast, kan vi skicka till olika för att täcka fler transporter under en dag?
Har vi satt våra lokala beredskapsrutiner för detta och förankrat dem bland medarbetarna? Har vi gjort en prioritering för olika scenarier om pandemin skulle bryta ut? Har vi förmedlat labbet vi skickar till vilka rutiner som ska gälla för svarsmottagning så det inte blir en fördröjning? Allt är mycket enklare när det är enstaka prover men kommer det hundratals blir läget annorlunda.
Jag gissar på att många av dessa rutiner har fastställts senaste veckan, två veckor efter första rapporterade fallet. Var det snabbt nog och hade vi kapacitet att ställa om snabbare? Det är oerhört viktigt att vi är med i utvecklingen och är självkritiska till vår omställningskapacitet, för oavsett hur stor denna pandemi blir är det säkerligen inte sista gången detta händer. Så ta lärdom och våga äg frågan kring vår roll i vården.
Maysae Quttineh, ordförande IBL