Text: Louise Spendrup

Legitimerade biomedicinska analytiker. Ett bristyrke. Inte mindre viktiga än förut, men helt klart färre i antal.
Pensionsavgångar, få som utbildar sig samt en sjukvård och analyskatalog i ständigt förändring. Vi behöver säkra kvaliteten, genomföra allt enligt rutin så att vi bibehåller patientsäkerheten och metodsäkerheten. Men allt detta skall nu vara genomförbart med färre som besitter grundkompetensen för själva utförandet.

Vi behöver i och med detta lägga upp en strategi där vi kan arbeta runt vår egen profession, vi måste göra oss oberoende av oss själva och samtidigt säkra arbetet när andra ska utföra det. Vi hamnar därför ofta längre ifrån verksamheten där vi har kontakt med patienterna och samverkar med övriga professioner. Detta för att i stället sitta bakom kulisserna och granska och lägga upp strategier för att klara oss – utan oss.

Omöjlig matematik

Hur skall vi kunna få omvärlden att få kännedom om vår professions existens när vi är för få för att finnas i anknytning till just omvärlden?

Färre namnskyltar med vår yrkestitel i ögonhöjd för patienterna som söker vård är en förlust, men hur skall man lösa denna omöjliga matematik där vi inte räcker till?

Vi ställer upp

För att få verksamheten att fungera, från provtagning till analysresultat så måste vi ju hjälpas åt. Men när tillräckligt många med rätt kompetens inte finns att tillgå då? När det inte finns löner som lockar eller tillräckligt med karriärmöjligheter för att få fler – tillräckligt många – att kämpa igenom de där tre åren på universitetet?

Skall vi då ställa om från att belysa vårt yrke till att förenkla merparten av uppgifterna för att sedan lägga metodutveckling, kvalitetssäkring och kompetens-
utveckling på några få med behörig utbildning?

Vi vet inte vad detta innebär för risker framöver, och vi tappar samtidigt framtida legitimerade biomedicinska analytiker eftersom vi inte längre kan fokusera på att rekrytera till läroverken i samma utsträckning.

Men vi har ju ett problem här och nu, och vi måste ta hand om det först. Patientsäkerheten kan inte vänta.