Text: Anne Lindgren

Den 3 mars 2021 sändes Uppdrag granskning med rubriken ”Håll käften och lyd” i SVT. Programmet handlade om vad som kan hända anställda som vågar larma om missförhållanden och kritisera sina chefer öppet. Ett av fallen rör en medicinsk sekreterare i Skellefteå som hade skrivit en insändare i lokaltidningen och påtalat brister på sin arbetsplats, kopplat till coronahanteringen. Hon blev inkallad till sin chef, utsatt för trakasserier innan hennes fackförbund kopplades in och så småningom fick hon skadestånd av regionen. En yttrandefrihetsexpert kommenterade i programmet att man inte får vidta någon som helst åtgärd mot någon som använt sin yttrande- och meddelarfrihet så som den medicinska sekreteraren gjort genom insändaren.

I ett demokratiskt samhälle ska offentligt finansierad verksamhet
kunna debatteras och granskas. I legitimationsyrken har man som anställd en skyldighet att larma om missförhållanden. Man har som offentliganställd en grundlagsskyddad rättighet genom den
så kallade meddelarfriheten att gå till medier med uppgifter om
missförhållanden på arbetsplatsen. Offentliganställda och anställda
inom privat verksamhet inom vård, skola och omsorg som är offentligt finansierad omfattas av meddelarskydd. Arbetsgivaren får inte efterforska vem som tagit kontakt med media eller bestraffa den som har gjort det, det kallas repressalieförbud.

Ökad rädsla för att påtala missförhållanden

Uppdrag granskning har skickat ut en enkät till fackförbund inom LO, TCO och SACO. Av de 35 som svarat på enkäten säger åtta förbund att rädslan för att påtala missförhållanden har ökat de senaste åren. Man vågar inte riktigt och detta skapar en tystnadskultur. Sex av fackförbunden uppger att det skett en ökning av antalet medlemmar som utsatts för repressalier som bestraffning, uppsägning eller omplacering när de påtalat missförhållanden.

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark har i en intervju sagt
att regeringen vill stärka skyddet för visselblåsare och kommer att
presentera ett förslag på en ny lag innan sommaren.

Så hur ser det ut på biomedicinska analytikers arbetsplatser? Påtalar man missförhållanden så som man är skyldig att göra som legitimerad offentliganställd eller råder tystnadskultur? Även i vår yrkesetiska kod påtalas vikten av att ingripa:
”Den biomedicinska analytikern ingriper om missförhållanden i vården/verksamheten äventyrar människors hälsa eller miljö”.

Biomedicinsk analytiker eller ”motsvarande”

Biomedicinska analytikers utbildning är anpassad för att motsvara
kraven på specifik kunskap inom biomedicinsk laboratorievetenskap. Utbildningen ger rätt förutsättningar för att utveckla ett vetenskapligt tänkande så att information kan hanteras och värderas. Det ger en bra plattform med kritiskt förhållningssätt, hantering av källkritik, riskmedvetenhet och bedömningar och beslut som efter utbildningen tas mer övervägt. Legitimerade yrkesutövare har ett ansvar att utveckla vården och påtala risker, till exempel om arbetsuppgifter utförs med bristande kunskap
och kompetens.

Från många biomedicinska analytiker har det under många år hörts en oro när arbetsgivare anställer andra yrkeskategorier till de kliniska laboratorierna. Dessa andra eller ”motsvarande” som de ofta kallas i jobbannonser kan utgöras av andra naturvetenskapliga
högskoleutbildningar, andra legitimationsyrken eller undersköterskor.

Rapporter på ämnet

Riskerna med brist på rätt personal har tagits upp i flera myndighetsrapporter de senaste åren:

“Vad har IVO sett 2019? Iakttagelser och slutsatser om vårdens och omsorgens brister för verksamhetsåret“

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ger ut en årlig rapport “Vad har IVO sett 2019? Iakttagelser och slutsatser om vårdens och omsorgens brister för verksamhetsåret“. IVO vill betona hur viktigt det är att verksamheterna långsiktigt ser till att de har tillräckligt med personal som har nödvändig kompetens, så att patientsäkerheten inte hotas.

Ett tydligt exempel som ges är arbetet inom blodverksamheten. Flera arbetsuppgifter som ingår i en blodverksamhet ställer specifika krav på kunskap och kompetens hos den som utför dem. En biomedicinsk analytiker har denna kunskap och kompetens. Ibland används kompetensväxling mellan olika yrkeskategorier för att täcka behov i verksamheten. När verksamheterna gör detta måste de noga överväga konsekvenserna och riskerna.

När biomedicinska analytiker ersätts med exempelvis sjuksköterskor minskar därför möjligheterna till arbetsrotation för dem som är biomedicinska analytiker. Verksamheten riskerar därför att bli mindre flexibel och mer sårbar.

Socialstyrelsens “Kompetensförsörjning och patientsäkerhet” 2018

Socialstyrelsen skriver i sin årliga rapport “Kompetensförsörjning och patientsäkerhet” 2018 om vikten av rätt kompetens. De menar att brist på kompetens är mer riskfyllt än personalbrist och att en högre utbildningsnivå, längre yrkeserfarenhet och närvaro av specialistkompetens förbättrar patientsäkerheten. Socialstyrelsen belyser vikten av tillgången på hälso- och sjukvårdspersonal med rätt kompetens då detta är en förutsättning för en säker vård.

Det är vårdgivarens ansvar att den personal som behövs för att en god vård ska kunna ges finns (5 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen [2017:30]). Otillräcklig bemanning och kompetens påverkar patientsäkerheten genom komplexa orsakssamband. Beroende på hur brister i bemanning och kompetens hanteras kan negativa konsekvenser uppstå som i sin tur kan leda till patientsäkerhetsrisker.

Flera risker i kombination förstärker ofta varandra. Fel eller otillräcklig kompetens uppfattas som en allvarligare risk, jämfört med bristande bemanning och dålig arbetsmiljö.

Legitimationen kommer med ett ansvar

Socialstyrelsen återkommer också gång på gång i rapporten till att brist i kompetens ger minskad förmåga att förstå situationer och göra korrekta bedömningar och att brist i kompetens betyder att arbete kan ta längre tid och att tidsbrist därför kan uppstå. Med tidsbrist ökar risken att prioritera fel saker när det är mycket att göra. Personal med högre utbildningsnivå och längre yrkeserfarenhet ger bättre patientsäkerhet. Ökad andel av personal med lägre kompetens i sjukhusvård ökar antalet tillbud och avvikelser.

Så utifrån vår legitimation har vi ett samhällsansvar och särskilt ansvar att bidra till att hög patientsäkerhet upprätthålls, vilket också anges i vår yrkesetiska kod. Brist på biomedicinska analytiker anges som skäl av arbetsgivare vid rekrytering av annan kompetens till de kliniska laboratorierna. Många gånger har de ”motsvarande” en bra kompetens, men de har inte den rätta kompetensen för kliniska laboratorier och hela den analytiska processen. Det ska finnas en patientsäkerhetskultur så att man kan prata öppet om hur verksamheterna fungerar och kunna lyfta risker och brister i verksamheten utan att det uppfattas som något negativt.

Men enligt den enkät Uppdrag granskning utfört förefaller rädsla för att påtala missförhållanden ha ökat de senaste åren.