Som hälso- och sjukvårdspersonal är du enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) skyldig att utföra ditt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. På liknande sätt innefattar vår yrkesetiska kod att du ska tillämpa vetenskapliga framsteg till nytta för vårdtagaren. Vi, biomedicinska analytiker, har dessutom ansvar för att respekten för professionen upprätthålls genom att agera med ärlighet, integritet och pålitlighet.
En självklar del av yrket
Det är viktiga ansvar. I vår yrkesroll kommunicerar vi dagligen med kollegor och andra yrkesutövare, med patienter och invånare, och också med media. Vi ska tillhandahålla expertis och delar med oss av vår kunskap. Det är en viktig – och självklar – del i vår yrkesutövning att den information vi ger är saklig och överensstämmer med det aktuella kunskapsläget. Men när vi stämplar ut: Lämnar vi då vår yrkesroll när vi lämnar byggnaden vi jobbar i? Har vi fortfarande kvar vårt yrkesansvar – och vår yrkesetik – när vi slår oss ner i soffan och går in på våra privata sociala medier? Överensstämmer det med vårt yrkeskrav på saklighet att som privatperson, med biomedicinsk analytikerlegitimation, sprida fake news om exempelvis vaccinationer?
Tystnadsplikten gäller alltid
Hade frågan gällt tystnadsplikt får enligt lag den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården inte obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Tystnadsplikten gäller alltid, oavsett om vi är i vår yrkesroll eller som privatpersoner. Skulle det gå att dra paralleller med kravet på att tillhandahålla information som överensstämmer med det aktuella kunskapsläget? Är det inte lika etiskt problematiskt att bidra till att en individ fattar beslut, som har med hälsa att göra, på felaktiga grunder?
Att respektera en persons integritet är att respektera en persons rätt till skydd av det privata och personliga. Det personliga kan vara en åsikt. Vi har både tryckfrihet och yttrandefrihet, innebär det att vi alltid bör säga vad som helst och sprida vilka texter som helst? Även om det innebär att vi bidrar till skada eller att respekten för vår profession minskar? Finns det någon gräns för vilket ansvar du har efter jobbet?
