Det här är ett debattinlägg. Åsikterna i texten är skribenternas egna och överrensstämmer inte nödvändigtvis med IBL:s.

Covid-19-pandemin har resulterat i stor uppmärksamhet för sjukvården. Media har synliggjort ett flertal problem som vården har haft under en lång tid. Det är inte bara problem på mottagningar och vårdavdelningar utan även på sjukhuslaboratorierna. Vi är två biomedicinska analytiker som varit yrkesaktiva i två år och vi ser redan att det finns stort behov av förbättring. Personal- och kompetensbrist samt löneutveckling har länge diskuterats inom yrkesgruppen och det är dags för förändring. Personer i ledande positioner, nu måste ni inse allvaret. Arbetssituationen för biomedicinska analytiker måste förbättras nu!

Yrkeskåren står inför stora pensionsavgångar. En stor del av de yrkesverksamma biomedicinska analytikerna utgörs av personer nära pensionsåldern. Enligt statistik från Socialstyrelsen från 2018 var 23% av de biomedicinska analytiker som var sysselsatta inom hälso- och sjukvård 60 år eller äldre. De behöver ersättas av nyexaminerade biomedicinska analytiker. Ett stort problem är att det utexamineras alldeles för få biomedicinska analytiker. Enligt Socialstyrelsens nationella planeringsstöd för 2021 bedömer 18 av 21 regioner att det råder brist på legitimerade biomedicinska analytiker.

Vi upplever att personalomsättningen är hög, och att den erfarna personalen inte hinner lära upp den nya generationen. För att säkerställa behovet av biomedicinska analytiker inom hälso- och sjukvård till 2035 behöver antalet nybörjarstudenter på biomedicinsk analytikerprogrammen varje år öka till cirka 1 000 personer. En ökning med 82% jämfört med antalet nybörjarstudenter 2019, enligt Universitetskanslersämbetets årsrapport 2021.

Den stora personalbristen medför enligt vår erfarenhet att arbetsgivare anställer personal som saknar rätt kompetens. I nuläget finns det inget som stoppar arbetsgivare från detta. Det är väsentligt för en patientsäker vård att analyser utförs av personal med rätt kompetens. Enligt svensk lag är det verksamhetschefen på arbetsplatsen som avgör vilka som är lämpliga för att utföra arbetsuppgifterna. Vår upplevelse är att verksamhetschefer generellt har en bristfällig uppfattning om hur det ser ut på laboratorierna. De flesta arbetsuppgifter på ett sjukhuslaboratorium kräver de kunskaper som erhålls under biomedicinska analytikerprogrammet, som är utformad för arbete inom vården.

En person med utbildning inom exempelvis biomedicin är bättre lämpad för till exempel forskningsrelaterat arbete inom läkemedelsbranschen. Därmed kan en biomedicinsk analytiker inte ersättas eller likställas med en biomedicinare. Det är två olika yrken med olika kompetensområden. En biomedicinsk analytikerexamen ger underlag till en legitimation som utfärdas av Socialstyrelsen som intygar att personen i fråga besitter den kompetens som krävs. En person med en kandidatexamen i biomedicin har ingen myndighet som kontrollerar eller intygar att de är lämpliga för att utföra arbetsuppgifter inom sjukvården. När vi lämnar prover på en vårdcentral eller ett sjukhus vill vi vara säkra på att analyssvaren stämmer. Då vill vi att personalen som utför analyserna ska vara legitimerad för att säkerställa att de är lämpliga för att utföra analyserna. Personal som saknar legitimation har inget som intygar att de är lämpliga för arbete inom vården. En legitimerad biomedicinsk analytiker kan få sin legitimation återkallad om denne anses vara olämplig för att utföra arbetsuppgifter inom sjukvård.

Med det här som bakgrund behöver verksamhetschefer och laboratorieledningar förstå skillnaden mellan de olika yrkeskategorierna. Dessutom är det högst nödvändigt att lagstadga att vissa uppgifter på sjukhuslaboratorier endast får utföras av legitimerade biomedicinska analytiker. Det skulle säkerställa att arbetsgivare inte felaktigt likställer biomedicinska analytiker med andra yrkeskategorier och därmed äventyrar patientsäkerheten.

Ett annat problem som vi ser inom yrkesgruppen är lönefrågan. Vi som arbetat två år som biomedicinska analytiker är förvånade över hur förkastlig löneutvecklingen är, vilket lett oss till att fundera på att omskola oss och läsa andra utbildningar. Det förekommer på vår arbetsplats att nyexaminerade biomedicinska analytiker tjänar nästintill lika mycket som erfarna biomedicinska analytiker. Kompetens och erfarenhet måste värdesättas. I rapporten “Lönar sig högre utbildning – Livslönerapport 2020”, som Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) släppte i oktober 2020, jämförs livslöner efter högskoleutbildningar med livslöner för dem som börjar arbeta direkt efter gymnasiet. Detta gjordes för att se om det ekonomiskt lönar sig att skaffa sig eftergymnasial utbildning. Undersökningen visar att en person som utbildar sig till biomedicinsk analytiker har en nettoavkastning på -10% jämfört med livslönen för gymnasieutbildade.

När vi själva tittade på högskoleutbildningar under gymnasietiden var lönen av stort intresse. Vi tyckte att biomedicinsk analytikerutbildningen verkade oerhört intressant men lönestatistiken var dålig. Vi tror att det kan få många potentiella biomedicinsk analytikerstudenter att tappa intresset för att läsa mer om yrket. En högre ingångslön och en bättre löneutveckling kan med rimlig sannolikhet övertyga fler till att utbilda sig till biomedicinsk analytiker.

Behovet av biomedicinska analytiker är otroligt stort. Det visste vi i yrkeskåren redan innan pandemin. Personer i ledande position, ta tillfället i akt och agera. Vi behöver vara rustade för framtiden, bristen på biomedicinska analytiker kommer att bli ett akut problem. Anställ personer med rätt kompetens, höj ingångslönen och åtgärda den stagnerade löneutvecklingen. Arbetssituationen för biomedicinska analytiker måste förbättras nu!

Pontus Karlsson och Gustav Högberg, legitimerade Biomedicinska analytiker

Vill du bemöta inlägget? Hör av dig med din replik  till kansli@ibl-inst.se