Det är svårt att hitta positiva saker med coronapandemin. Något som åtminstone vänt uppåt efter några års negativ trend är ansökningarna till biomedicinska analytikerprogrammet som tillsammans med flera andra vårdyrken verkar fått en skjuts uppåt av den pågående pandemin.
Det påstås att ansökningssiffrorna till biomedicinska analytikerprogrammet ökade efter att Jochen Schützdeller medverkat i Expedition Robinson på SVT i slutet av 90-talet. Jochen, en karismatisk biomedicinsk analytiker med förflutet som fotomodell, kom in i programmet som joker och medverkade i två avsnitt innan han röstades ut. Två avsnitt låter kanske lite, men 1998 sågs ofta Expedition Robinson av över två miljoner tittare. Om en synlig företrädare för yrket kan få fler att vilja bli biomedicinska analytiker så ställs kanske det hoppet just nu till Matti Sällberg, biomedicinsk analytiker och professor i biomedicinsk analys vid Karolinska Institutet.
Jochen-liknelsen tar ingen vidare fart under intervjun, det visar sig att Matti Sällberg inte minns honom, och han har inte reflekterat över sin egen eventuella effekt på bristen på biomedicinska analytiker.
– Jag ser bristen från mitt håll, som prefekt för institutionen för laboratoriemedicin är jag med i ledningsgruppen för universitetslaboratoriet, där det hela tiden påtalas att det är ett bristyrke. Jag försöker ju stötta liksom från KI-sidan, med ett bra samarbete och koppling mellan sjukhuslaboratorierna och utbildningsledningen. Så jag ser det från ett mycket mer praktiskt sammanhang. Att jag dyker upp på TV ibland, det har jag inte ens tänkt på. Men det kanske är så, säger Matti Sällberg.
Oavsett hur mycket det påverkar så har han i alla fall blivit en person som media gärna vänder sig till i vaccinfrågor. Journalister från både Dagens nyheter (DN) och Svenska dagbladet (SvD) ringer under vår intervju, de vill att han ska uttala sig om en artikel i den ansedda tidskriften The Lancet. Det har publicerats efterlängtade data från ryska Gamaleya Institute om deras arbete med att ta fram ett vaccin mot covid-19. Ett par veckor tidigare har president Putin hävdat att de tagit fram ett vaccin, Sputnik V, som ger hållbar immunitet och som godkänts av Rysslands hälsodepartement. Artikeln i The Lancet beskriver resultat från en fas 1-studie där vaccinet testats på 76 personer. Matti Sällberg ber journalisterna från DN och SvD att återkomma senare och scrollar igenom artikeln.
– Där ser det mindre bra ut… där ser det bättre ut.
Vad är det du tittar på?
– Det är antikroppsnivåer, och de ligger i stort sett på samma nivå som alla andra. Det som är bra är att det äntligen kommit någonting att titta på. Det har varit ett jätteproblem just att de inte har publicerat någonting. Men godkänt ett vaccin har de inte gjort, så det Putin säger är ju inte korrekt, det har givits ett begränsat godkännande. De kommer inte att börja vaccinera folk förrän det har gjorts fas 3-studier. Det här är fas 1 och de har testat det på 76 personer, det går inte att godkänna ett vaccin på det. Men det är som sagt jättebra att de har den kvalitet på sitt jobb att det kommer in i The Lancet. Sen tror jag att Lancet tog in det för att få uppmärksamhet också, just nu är det många konstiga arbeten som publiceras i jättefina tidskrifter.
Med alla andra menar han andra som parallellt utvecklar vaccin med samma teknologi – adenovirusvektor – och som alla använder spikeproteinet (coronaviruset brukar avbildas som en grå boll med röda taggar, spikeproteinet är de röda taggarna) och som ligger ungefär lika långt fram i utvecklingen.
– Fördelen med spikeproteinet är att vi vet att det aktiverar så kallade neutraliserande antikroppar. Nackdelen är att för varje coronavirus som kommer så måste du framställa ett nytt. Det här funkar inte mot gamla SARS, och den gamla SARS-spiken funkar inte mot den här.
”Det är tredje gången som ett coronavirus hoppar över till människa. Det händer igen och igen, det är bara en tidsfråga.”
Vaccinen som bygger på spikeproteinet lär funka på kort sikt men inte på lång sikt, enligt Matti Sällberg. Det innebär att vaccinet kanske måste ges en gång om året.
– Men du kan inte ge de adenobaserade vaccinen så många gånger eftersom det bildas antikroppar mot adenoviruset som är budbärare, och det gör att det blir mycket svårare. RNA-vaccin, DNA-vaccin och klassiska avdödade helvirus går däremot att ge hur många gånger som helst. Man bör ta det vaccin som erbjuds när det kommer, men de vaccin som görs nu kommer definitivt behöva fyllas på och vill du ha ett skydd mot framtida coronautbrott ska du ta antingen ett avdödat helvirusvaccin eller den typen som vi utvecklar.
Vaccinering nästa år
Matti Sällberg tror att riskgrupper, äldre och sjukvårdspersonal kommer att kunna vaccineras i Sverige under första kvartalet nästa år, och att resten av befolkningen kan erbjudas vaccin runt sommaren. Matti Sällbergs forskargrupp valde att satsa på ett DNA-vaccin som kräver ett mer tidskrävande förarbete. Om allt går som planerat kan deras vaccin komma ut på marknaden ungefär ett år senare än de adenobaserade vaccin som lär dyka upp först.
– Vi tar med fler bitar av viruset, bitar där de olika coronavirusen ser i princip likadana ut. Så vårt vaccin skulle kunna skydda mot alla de här tre olika virusen, plus de som finns hos djur nu och som eventuellt hoppar över till människa i framtiden. Nu är det tredje gången som ett coronavirus hoppar över till människa. Det händer igen och igen, det är bara en tidsfråga. Jag tror vi kommer att behöva vaccinet åtminstone i tio år framöver
Så om någon hade gjort det ni gör nu vid utbrotten av SARS 2003 eller MERS 2012?
– Ja, då hade det här problemet varit löst. När SARS-utbrottet började 2003 så var det ju en jättegrej. Men sedan begränsades det till 8 000 personer, varav 900 dog. Då var den infektionen borta, och vem skulle satsa på vaccinutveckling då? MERS-corona spreds i Mellanöstern framför allt, från fladdermus till kamel och vidare till människa, men är ganska begränsad. Mot MERS har man ändå jobbat med att utveckla vaccin, men även där med spikeprotein. För att ta fram ett bredare vaccin blir det lite besvärligare och det krävs mer grundforskning.
Biomedicinsk analytiker och tandläkare
1984 tog Matti Sällberg examen som biomedicinsk analytiker, eller laboratorieassistent som det hette då, efter två och ett halvt års utbildning.
– Jag hade alltid tyckt det var intressant med labb och forskning. Så jag sökte det och biologlinjen och några andra utbildningar efter gymnasiet. Jag kom in och via praktik kom jag i kontakt med dåvarande Statens bakteriologiska laboratorium. Där jobbade jag 1985-87 på två olika labb. På det andra labbet, som sysslade med hepatit, började jag forska. Och sedan, våren 1988 började jag på tandläkarlinjen. Då hade jag ju redan börjat jobba, och i och med att jag då var biomedicinsk analytiker så var det enkelt för mig att plugga på dagarna och jobba på kvällarna i och med att labbandet redan satt i ryggmärgen.
Biomedicinsk analytikeryrket kanske en del söker sig till för att få jobba inom vården utan att ha patientkontakt. Från det perspektivet är det en u-sväng att bli tandläkare och ge sig in och jobba i munnen på patienter.
– Det är extremt mycket patientkontakt. Det är kanske den yrkeskategori som ser flest patienter. Men det är ett hantverksyrke, både labbjobb och tandläkare är pillrigt och man jobbar med händerna vilket passar mig bra. Nu kan jag tycka att det är lite tråkigt att det är 20 år sedan jag jobbade som tandläkare på riktigt, hantverket försvinner lite. Men det blir som det blir, och jag har ändå jobbat en del som tandläkare och som biomedicinsk analytiker, så hantverksdelen har jag hunnit med tidigare. Senast jag jobbade hantverksmässigt som biomedicinsk analytiker var väl kanske 1987, innan jag började på käftis (tandläkarutbildningen). Men jag har jobbat i labbet sedan dess. När vi gör djurförsök till exempel, då är jag där och gör vissa steg. Dels är jag kontrollfreak, och när vi ska göra väldigt viktiga moment så är vi ett fåtal personer som gör det. Så att vi minimerar alla fel som en människa kan ställa till med.
Just djurförsök ingår i den prekliniska fas Matti Sällbergs forskargrupp på KI befinner sig i med sitt vaccinprojekt.
– Vi har precis börjat med infektionsförsök i iller som är mottaglig för SARS-cov-2. Vi har gallrat fram ett par vaccinkandidater som vi testar, och nu har vi vaccinerat illrar helt enkelt. Sedan ska vi ge dem infektionen och se vilken av kandidaterna som skyddar.
Förutom iller görs försök på mus, kanin och kanske apa innan utvecklingen går vidare till kliniska faser med tester på människor.
– Musförsök gör vi eftersom det går att göra storskaliga försök med möss. Kanin gör vi för att den administreringsutrustning vi har kräver lite större muskler och vi vill göra exakt som vi gör i människa. Det kan vi göra i kanin och apa. För iller och mus får vi använda oss av utrustning som funkar för mindre djur. Försök på apa blir kanske det sista steget vi gör och det gör vi för att veta så säkert som möjligt att det vi gör faktiskt kommer att fungera. Apa är så nära människa som är möjligt, det finns tillräckligt stora muskler för att vi ska kunna ge vaccin på samma sätt och vi kommer att ge i en dos som är anpassad för apa men som motsvarar den för människa. Det är bara för att vara så säker som möjligt, annars försöker vi undvika djurförsök så mycket som möjligt. Vi använder så få vi bara kan, men i och med att vi gör på ett annat sätt än andra gör så vill vi veta att det faktiskt funkar.
Kommer vi kunna undvika djurförsök någon gång?
– För vaccin? Aldrig, jag tror inte det. Du måste kunna ge en dos, vänta och se hur immunsystemet utvecklas, ge en dos till, se hur det funkar och sedan ge en infektion. Jag hoppas att jag har fel, men jag har svårt att se att det skulle kunna gå att göra i ett provrör.
Besvärligare än andra virussjukdomar
Själv vet han än så länge inte om han haft covid-19.
– Jag har ingen aning faktiskt. Men jag kör alltid en vit månad i januari och en i augusti eller september. Och när den är slut så går jag alltid och lämnar blodprov, och den här gången kommer jag testas även för antikroppar mot covid-19. Så jag kommer snart få reda på det.
Han utvecklar svaret med att det inte är säkert att man inte haft covid-19 bara för att det saknas antikroppar.
– Med andra virussjukdomar är det oftast svart och vitt, men med just de här luftvägsinfektionerna så blir det inte riktigt lika tydligt avtryck. Om du gör ett antikroppstest på något av sjukhuslaboratorierna och är positiv, då är det nära 100% sannolikhet att du har haft det. Men är du negativ så kan du ha haft det men inte utvecklat antikroppar, eller så har du haft det för ett tag sedan och har haft antikroppar men så har de hunnit sjunka under detektionsnivån. Kruxet är att flera saker samvarierar. Dels att en del inte verkar utveckla antikroppar, plus att en del har väldigt kortvariga antikroppssvar. Det hade varit mycket enklare om man bildar antikroppar och sen har det, men den här infektionen är lite besvärligare.
