Hon är veteran vid 26 års ålder, kombinerar 25-timmarsveckor i träningslokalen med
heltidsstudier till biomedicinsk analytiker, och i sommar representerar hon Sverige i Tokyo-OS.
Laboratoriet har pratat med Jonna Adlerteg om träningsdisciplin och att hitta rätt utbildning.

De ursprungliga olympiska spelen kan spåras tillbaka till flera hundra år före Kristus, men med undantag för de världskrigsdrabbade åren 1916, 1940 och 1944 har de olympiska sommarspelen i mer eller mindre modern tappning varit en konstant vart fjärde år sedan 1896. Precis som för alla andra stora publika idrottsevenemang har coronapandemin gjort ett hack även i den olympiska tidslinjen, och det mästerskap som skulle avgjorts i Tokyo sommaren 2020 stundar nu istället sommaren 2021.

I Tokyo står 33 sporter (och 339 OS-grenar) på programmet. Artistisk gymnastik fanns med redan 1896, när sporterna kunde räknas med hjälp av båda händernas fingrar och har alltid funnits med medan många andra sporter framfär allt tillkommit och i vissa fall strukits. Det är just gymnastik, och framför allt grenen barr vi vill uppmuntra Laboratoriets läsare att hålla ett extra öga på i sommar. Sveriges b sta gymnast de senasteren, Jonna Adlerteg, OS-debuterade som 17-åring i London 2012. Hon missade 2016-spelen på grund av en knäskada – hon skadade korsbandet vid en olycklig landning – och laddar nu inför sitt andra OS som 26-åring. I gymnastikens värld är det snarare så att 26 är gammalt än att 17 är ungt.

– Det är jättegammalt! De flesta håller inte på efter 20, så jag är verkligen veteran, intygar Jonna Adlerteg som så sent som i april tog en sjätteplats i sin specialgren barr när EM avgjordes i Basel, Schweiz.

Även om hon inte ser slutet på karriären riktigt ännu, så har hon börjat förbereda sig för livet efter elitsatsningen på gymnastik. Sedan hösten 2020 går hon biomedicinsk analytikerprogrammet på Örebro universitet och det är inriktning klinisk fysiologi som gäller.

– Jag är intresserad av fysiologi och av kroppen i allmänhet, framför allt från träningen tror jag, och har velat plugga någonting inom det området. Sedan läste jag om biomedicinsk analytiker och tyckte det verkade spännande, så jag tänkte att jag får testa. Jag har ju satsat på min träning, men när min lillasyster som är fem år yngre började ha fler högskolepoäng så tänkte jag att det liksom är dags att ta tag i det. Så då tog jag steget. Jag tycker också det är nyttigt att se framåt, efter gymnastiken och så.

Väntat sedan hösten 2019

Jonna Adlerteg kvalificerade sig egentligen för OS via en kvotplats redan vid VM 2019, vi ska inte gå in på kval- och kvotsystem mer än så, och efter en lång väntan tog Sveriges olympiska kommitté (SOK) ut henne i OS-truppen officiellt först 25 april i år. Hennes plats i OS-truppen är baserad på det så kallade grundkriteriet, alltså att kunna tävla om minst en åttondeplats. En målsättning hon själv håller med om.

– Precis, jag vill komma till OS-final. Sedan kommer det ju ner till att göra en så bra prestation som möjligt. I gymnastiken kan man bara påverka sin egen prestation, för alla andra kör sitt eget race.

Det är i grenen barr hon nått sina största framgångar, och även om hon faktiskt kvalade in via mångkamp så är det enbart barr hon kommer att tävla i under OS.

– Jag tränade och tävlade i mångkamp fram till 2016, men det växte väl fram mer och mer att barr var min bästa gren. Jag tog min första EM-medalj i barr 2013, och det märktes mer och mer att det var min favoritgren och den jag var bäst på. Och när jag skadade korsbandet 2015 blev det ännu mer naturligt för då kunde jag bara träna barr ett bra tag.

Träningsdisciplin och ny input

Att specialisera sig på ett redskap istället för fyra gör att hon kan lägga något mindre tid på träning än tidigare, men det är ändå 25 timmar i veckan som gäller. Den uppenbara frågan är förstås hur det har gått att plugga heltid samtidigt.

– Ja, det är en bra fråga. Jag har haft en väldigt bra kommunikation med Örebro universitet. Vi tog ett möte redan innan jag började, för jag visste inte hur det skulle funka och hur mycket tid jag skulle ha. Planen från början var att göra det jag hinner och kanske läsa första året på två år, men sedan har det rullat på och nu har jag läst 100%. Jag har fått hjälp med att byta grupper till laborationer och andra saker som sker på plats i Örebro, det är ju framför allt det som är svårt. Det är jag väldigt tacksam för. Att börja plugga har gjort att jag också fått in lite annan input och känt att det finns annat än gymnastiken som jag också tycker är kul. Men det är ju absolut lättare att kombinera med ett annat liv om man satsar på ett redskap jämfört med att köra fyra, säger Jonna Adlerteg som tror att den träningsdisciplin som tagit henne långt inom idrotten också underlättat för studierna.

– Ja, det är det som är min starka sida både inom gymnastiken och skolan, att jag är väldigt disciplinerad och envis. Har jag bestämt mig för att jag ska klara den här tentan, så kommer jag göra vad som krävs. Samma sak med träningen.

Valt rätt utbildning

Eventuellt var det genom gymnastiken hon först kom i kontakt med biomedicinsk analytikeryrket, i samband med fystester på Bosön (Riksidrottsförbundets utvecklingscentrum).

– De har ju ett labb där, med biomedicinska analytiker. Jag vet inte riktigt hur jag kom in på det, men jag har hört talas om yrket lite grann och sedan såg jag det när jag var inne och sökte på olika utbildningar. Jag fastnade ganska snabbt, för jag kände att inget annat verkade kul. Så jag tror faktiskt inte jag valde mellan så många andra utbildningar utan väntade tills jag hittade något jag fastnade för. Jag skulle helst vilja jobba inom idrottsmedicin, men vi får se, jag tycker typ allt som vi har gjort har varit kul. Det har varit att ”nu tycker jag det här  är kul” och sen går vi vidare till nästa moment och då har jag känt att ”det här är också jättekul”. Så det känns som jag har valt rätt utbildning.