Funktionell studie av en sjukdomsorsakande mutation i MGME1
Examensarbete 15 hp, Biomedicinska analytikerprogrammet, Institutionen för biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet. Handledare: Jennifer Uhler, PhD; Bi-handledare: Maria Falkenberg, Professor.
MGME1 är ett nyligen upptäckt protein som kodas i cellkärnan, men som lokaliseras till mitokondrierna. MGME1 har nukleasaktivitet, men dess funktion är inte helt klarlagd. Resultat från tidigare studier tyder på en roll i underhåll av mtDNA och framför allt i metabolismen av 7S DNA. Homozygota mutationer i MGME1 har identifierats och visat sig leda till minskat total-mtDNA, ökat 7S DNA, samt förekomst av ett linjärt mtDNA-fragment. I det här projektet studerades en nyligen identifierad heterozygot mutation i MGME1. Syftet var att undersöka om mutationen har samma effekt på mtDNA som de tidigare identifierade homozygota mutationerna, samt att undersöka hur den heterozygota mutationen påverkar nukleasaktiviteten hos MGME1.
Kvantitativ PCR-analys av totalt DNA visade att patientfibroblaster hade lägre nivåer av mtDNA och högre nivåer av 7S DNA, jämfört med kontrollfibroblaster. Förekomst av det linjära mtDNA-fragmentet påvisades inte. Den öppna läsramen för MGME1, inklusive en His-tag, genererades med PCR och användes som templat för att generera mutant MGME1. Amplikonerna ligerades med plasmiden Pet17b och transformerades till E. coli för proteinuttryck. Optimering av uttrycket av vildtyp-MGME1 visade att tillsats av 1% glukos till LB-medium ökade mängden lösligt MGME1. Vildtyp-MGME1 renades med affinitets- och jonbyteskromatografi. Utbytet av protein blev lågt och renheten var inte tillräcklig för att undersöka nukleasaktiviteten. Uttryck av mutant MGME1 inducerades, men MGME1 kunde inte påvisas efter det första reningssteget.
Sammanfattningsvis tyder resultaten på att den heterozygota mutationen leder till försämrad funktion hos MGME1, vilket ger liknande effekter på mängden total-mtDNA och 7S DNA som de tidigare studerade homozygota mutationerna. För att fastställa detta statistiskt krävs dock upprepade experiment. Tillräcklig renhet uppnåddes varken för vildtyp- eller mutant MGME1. Därför bör ytterligare optimering av uttryck och reningsstrategi utföras. Vidare behöver det fastställas om mutant MGME1 kan uttryckas in vitro eller inte.