Vad kan robotarna göra, jämfört med ”hur man alltid har gjort” på labben?
– Alla labb har behov av automation, och jag tror många inser det idag. Det ska ju helst vara så enkelt som möjligt att programmera robotarna, men om man ser på marknaden så är det fortfarande inte så lätt. På ett labb behöver robotar främst kunna pipettera. Den ska göra det exakt, och den ska göra det upprepat över många prover. Den ska kunna pipettera från provröret, spårbart till en platta, och veta vilket prov som finns i vilken brunn. Förutom det är det bra om den kan skaka plattan så att det blandas, och tillsätta reagenser. Labb har ofta arbetslistor, alltså en serie prover på en lista, som en robot kan läsa in. Den läser streckkoder på provrör och matchar mot listan, saknas något så säger den till. Det blir en processsäkerhet också, det är ju så lätt som människa att göra fel. Robotar gör inte fel på samma sätt.
Tar det tid att lära sig våga lita på att roboten gör rätt?

Miguel Barroso är biomedicinsk analytiker och jobbade i över tio år på Klinisk farmokologi på Karolinska. Sedan december 2021 är han Chief laboratory technician på nystartade ABC Labs
– Ja, det tar tid faktiskt. Det är många gånger som folk kommit till mig och sagt att ”nu har roboten gjort något knas här”. Så går man och tittar och så ser att de har inte ställt dit reagenset eller lagt in fel arbetslista, och roboten klagar ju på att den inte hittar prover som borde finnas. Så det är ofta – inte alltid förstås – fortfarande den mänskliga faktorn som ställer till det med robotar. Den första roboten kom 2010 till Klinisk farmakologi, men det var egentligen inte förrän jag började ta tag i det som den kom igång på riktigt att användas. Tänk dig något som kostar en miljon och som bara står i ett hörn och samlar damm. Jag gick en tredagarskurs hos robottillverkaren Hamilton 2015, och jag var inte fullärd på nåt sätt efter den kursen. Det gäller att man – som jag fick – får tid avsatt för att testa sig fram och lära sig hur roboten funkar och vad man kan göra med den.
Robotar kan kapa monotona moment. Finns det risk att de kapar även mer stimulerande moment?
– Det viktiga är ju själva utvärderingen och analysen, och roboten låter dig göra det. Även om man har en robot så måste man ju alltid kunna upparbeta manuellt också, ifall roboten går sönder eller om något annat händer. Så man måste ha en insikt i alla momenten ändå. Det är ingen nackdel att ha en robot, vi kan vinna på att automatisera fler analyser och metoder.
Står det många outnyttjade robotar på labben ute i landet tror du?
– Definitivt. Jag jobbade ett halvår på Hamilton och hann lära känna servicetekniker, och de är inte särskilt många. Det är 3-4 stycken som tar hand om över 300 robotar bara i Norden. Om man hårdkör instrumenten som vi gjorde på Karolinska, då skulle de gå sönder mycket oftare. Då skulle det behöva mångas fler servicetekniker, det säger någonting om hur mycket de används.
Var är man bäst på att använda robotar?
– USA och Japan är väl de stora länderna för robotar. I Kalifornien finns ett helt automatiserat labb. Det finns ingen personal på golvet, men du kan skicka dina prover dit och sedan kan du logga in på en webbplats och säga att ”jag vill flytta de här proverna till den här apparaten och de ska in i centrifugen och sedan ska de in på en annan analysapparat”. Allting sker med robotarmar, det finns ingen personal där.
Är det en rimlig vision för Sverige också?
– Vi är inte en jättestor befolkning, och Sverige är ju en tjänsteekonomi snarare än en industriekonomi nuförtiden. Så det är en naturlig del av processen att fler praktiska moment blir automatiserade. På gott och ont förstås, det blir ju färre av den typen av mer lågkvalifierade jobb då, men Sverige kommer gå åt det här hållet mer och mer, helt klart.
Varför är biomedicinska analytiker bra lämpade för robotprogrammering?
– Tillverkarna har egentligen väldigt lite kunskaper om labbens faktiska behov. Så allt man förmedlar till dem måste vara väldigt exakt, precis som till roboten, men trots det så kommer det aldrig bli precis så som labbet skulle behöva ha det i förhållande till hur många prover som kommer in, hur man jobbar med dem, hur de upparbetas, hur man svarar ut. Alla de här sakerna runt omkring som man inte kan lägga på en robot. Biomedicinska analytiker är ofta den yrkesgruppen som vet hur det funkar i provmottagning, hur ser proverna ut, hur de ankommer och hur ska de upparbetas, hur ska de förvaras och analyseras, liksom helhetsbilden. Och om man då sätter in en programmeringskompetens ovanpå det där, då har man ju det perfekta gränssnittet mellan automationsplattformen och verksamhetens faktiska behov. Så vill man göra sig eftertraktad och unik, då är det väldigt bra att lära sig det här.

Åtta pipettkanaler på en pipetteringsrobot som med hög precision kan pipettera 0,2 – 1000 µL
Hur går programmeringen till?
– Med Hamilton är det ganska visuellt, det finns en lista i mjukvaran, med kommandon som du drar in så att de hamnar i en viss ordning i huvudfönstret. Sedan kan du ändra inställningar i dina kommandon. Till exempel om du ska pipettera så drar du ut kommandot ”aspirering”, alltså att du ska suga upp någonting. Sedan klickar du upp kommandot och anger volym och vilken vätskeklass det handlar om, och ”från var” och ”till var”, och vilken spetstyp och allt sådant där som roboten behöver veta. Det fina med programmering är att det finns ”if/else”-statements som dynamiskt kan reagera på ”om det här händer, gör så här” eller ”om det här inte händer, äör så här istället”. Även om programmet jobbar uppifrån och ner, så kan det förgrena sig på olika tillstånd i programmet.
Du började själv med en tredagarskurs hos tillverkaren. Hur långt kom du på det?
–Jag skulle inte säga att man kommer särskilt långt, man får en god uppfattning om ifall det här är någonting för en eller inte. Alltså, om man hänger med i koncepten som de går igenom, då har man alla förutsättningar för att fortsätta lära sig tycker jag. Men om man känner att ”vad är det ens de pratar om?”, då kanske det inte är någonting för just dig.
Hur har du lärt dig mer efter kursen?
–Jag och en annan kollega gick den här kursen 2015. Då hade vi bara en robot, som inte var i drift, och det enda direktiv vi fick uppifrån var att vi skulle kunna ”utföra projekt”, och det låter ju väldigt flummigt, vadå för projekt liksom? Jag sa till min chef att jag vill underlätta för verksamheten, jag såg hur vi slet varje dag med de hundratals proverna och ville automatisera mer. Jag fick svaret att det är omöjligt, det går inte, blodet sedimenterar och det kan inte skaka tillräckligt och så vidare. Men jag gav mig fan på att försöka i alla fall. Så jag satte upp delmål, hur får jag den att pipettera färskt blod utan sedimenteringen påverkar? Och när jag löst det, hur gör jag för att koppla streckkoder till arbetslistan? De första programmen var inte perfekta, och de kanske inte är det nu heller, men det har varit en stadig utveckling mot det bättre hela tiden. Så jag har lärt mig allt eftersom hela tiden och ibland har jag kommit tillbaka till ett program jag har gjort för länge sedan och tänkt att ja men just det, det här kan man ju skriva om så att det blir både kortare och enklare och bättre på alla sätt.
Några tips till den som vill ge sig på det här?
– Om du redan läst till biomedicinsk analytiker, eller håller på att utbilda dig, kolla vad det finns för robotar på labbet redan. Redan idag finns det säkert nån automation någonstans och det kanske är någonting du kan sätta dig in i. Och sedan, om du är intresserad och det känns kul, då kan man be om att få gå en kurs hos tillverkaren. Programmering är nästa steg om man känner att ”det här är nånting för mig och det vill jag fortsätta med”, och av alla programmeringsspråk som finns där ute skulle jag rekommendera Python.Det är att lära sig, jämfört med många andra, men styrkan ligger i att det finns många färdiga bibliotek att hämta hem, så du behöver inte bygga många saker från grunden. Och det gör att du ganska snabbt iscensätta någonting, alltså överföra dina kunskaper till någonting praktiskt. För om det är bara teoretiskt och du bara sitter och lär dig dag ut och dag in att programmera utan att ha någon förankring i någonting fysiskt, man kommer tröttna direkt alltså.
Men det här är inget som tas upp på utbildningen än så länge då?
– Nej tyvärr. Tanken med min föreläsning var ju lite grann att väcka eller ställa frågan till dem som är ansvariga för utbildningen i Sverige. För att det är ju färre och färre som utbildar sig, många hoppas av utbildningen också. Just för att man inte ser, det som lärs ut är ganska gammaldags faktiskt, i förhållande till vad man faktiskt gör på labb. Men om man då kunde putta in ett programmeringsspår någonstans så skulle man kanske behålla fler.