”Börja med grundläggande utbildning och fokusera
på nyare tekniker i slutet av utbildningen”
Susanne disputerade 1994 och har även varit med om att bygga upp biomedicinsk
analytikerutbildningen vid Linnéuniversitetet.
Susanne Widell. 75 år, Rockneby
– Nya kompetenser är framför allt molekylärbiologiska och immunologiska tekniker. Då dessa bygger på gammal kunskap och erfarenhet är det jätteviktigt att utbildningen tränar studenterna i gammalt hederligt lagarbete som städning, pipettering och mikroskopering. Inom till exempel transfusionsmedicin bör studenterna lära sig antigen- och antikroppsanalys även i rör eller på platta och inte bara i gelkort. De måste se vad som händer när ett agglutinat bildas. Det är av yttersta vikt att dessa kompetenser behålls. Framför allt nu i oroliga tider.
Lärosätena bör därför börja med grundläggande utbildning och fokusera på nyare tekniker i slutet av utbildningen. Studenterna bör fortsatt kunna blodprovstagning, i både ven och kapillär. Det senare är viktigt då det är svårt när mikrokoncentrationer skall tas. Till exempel kan en blodgrupp lätt bestämmas med ett stick i fingret, och anti-A och anti-B på en enkel glasplatta. Då kan blod ges även i fält och på ställen utan avancerad teknik.
Vi behöver både teknisk kunskap och kunskap om preanalytiska fel som kan uppstå. Vi på Linnéuniversitetet har alltid haft våra studenter en vecka på vårdcentral för att de ska lära sig ta hand om patienter, lära känna andra professioner i vården och se att vi alla är till för patientens nytta. Dessutom lär de sig provtagning. Idag är vår yrkestitel skyddad men inte analyserna, vem som helst får således utföra dem. Vi måste verka för att även laboratorieanalyser som är kvalitetssäkrade inte får utföras utan biomedicinsk analytikerlegitimation, och för en specialistexamen där endast de som gått den får utföra avancerade analyser som antikroppsutredningar, immunologiska utredningar och morfologisk diagnostik i mikroskop.
”Laboratoriekompetens måste vara
en naturlig del av teamet”
Petra har jobbat som bland annat studierektor på Hälsohögskolan och laboratoriedirektör i Region Jönköpings län.
Petra Lindberg, 69 år, Jönköping
– Ända sedan jag gick min grundutbildning i mitten av sjuttiotalet har man diskuterat frågan kring rätt kompetens på laboratorierna. En av frågorna som stötts och blötts är om biomedicinska analytiker behöver ha någon sjukvårdsrelaterad utbildning. Innehållet i utbildningen har skiftat över tid och ibland har man haft omvårdnadsinriktad utbildning inkluderad och under andra tider inte. Efter ett yrkesliv inom klinisk diagnostik med olika befattningar inom sjukvården har jag kommit fram till att man absolut behöver utbildning med sjukvårdsinnehåll, men på ett mer övergripande sätt. Det handlar om hur sjukvården är organiserad och hur patientens multiprofessionella team måste fungera för att kunna erbjuda en sammanhållen och effektiv vård. Laboratoriekompetens måste vara en naturlig del av teamet. Perspektivet måste vara patientens och där har vi en väg att gå. Detta är nödvändig kompetens för att verka effektivt tillsammans med andra vårdprofessioner – och med patienten. Självklart behövs också massor av ren laboratoriekunskap, både teoretiskt och praktiskt. Mycket av det rena laborativa arbetet automatiseras redan, och än mer i framtiden där en del av dagens tjänster kommer rationaliseras bort. Utbildningen behöver vara längre för att allt ska rymmas och en god idé vore en grundutbildning med god teoretisk grund följd av en klinisk praktik – i form av en anställning – innan examen utfärdas. Det behövs fler som fortsätter med forskarutbildning och meriterar sig inom forskarvärlden. Mycket forskning och utvecklingsarbete behöver göras och det kräver fördjupad kompetens. En kompetens som behövs i större omfattning än idag är ren IT-kunskap. Den komplexa IT-tekniska miljö som laboratorierna verkar inom kräver betydligt mer sådan kompetens än tidigare.
”Laboratorieverksamheten och övrig vård måste verka i symbios”
Agneta gick i pension 2019 efter många år som biträdande verksamhetschef på laboratoriemedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Örebro.. Hon var ordförande för IBL 2014-2019.
Agneta Colliander, 67 år, Örebro
– Det är viktigt med omvärldsbevakning, både nationellt och internationellt. Dialog måste pågå mellan verksamheter och utbildningsanordnare för att anpassa utbildningen efter framtidens behov. Det tar tid att förändra utbildningsplaner så det gäller att man ständigt har ett samarbete mellan utbildning och verksamhet. Det som också är viktigt är att se till att befintlig personal hålls anställningsbar så att det inte blir en kompetensskillnad mellan de äldre medarbetarna på en arbetsplats och de nya. Med kunskap från den pågående pandemin kan vi ju se att verksamheterna snabbt fick ställa om sin verksamhet och har arbetat mycket mer än planerad tid. Vilket naturligtvis tydliggjorde det framtida behovet ännu mer. Nya metoder för att testa smittade skulle tas fram och allt skulle gå fort. Det måste därför finnas en kunskap i metodutveckling på laboratorierna samtidigt som man också måste kunna hantera den dagliga rutinverksamheten. Sedan måste laboratorieverksamheten och övrig vård verka i symbios och ha ett nära samarbete. Förändringens vindar har blåst även tidigare och verksamheterna har fått ställa om till mer automatiserad verksamhet som erbjudits från företagen. Nu måste man vara med längst fram för att snabbt kunna ställa om och det finns inget färdigt kit att köpa. Då ställs kunskapen på prov.
