24 juni 2020 Nytt från Laboratoriet, studentnytt

Studerandekrönikan: Generation corona

Frida Johansson skriver i sin sista studerandekrönika om att ta examen under pågående pandemi och om den efterlängtade uppmärksamheten biomedicinska analytiker fått.

fridaline

Generation corona. Så kallas de som nu tar studenten i juni och som tar ett kliv ut i ett kaosartat arbetsliv. På ett sätt ingår även vi som tar vår examen som biomedicinska analytiker i år i denna kategori. Ett virus som vänt upp och ner på hela världen, men också ett virus som uppmanar till eftertanke och reflektion. Det kanske är så att BC, som vanligtvis står för before Christ, får en helt ny mening: before corona. Ska vi sträva efter att gå tillbaka till det gamla normala innan SARS-CoV-2 när det här är över? Jag vill tro att vi går mot en bättre värld och att vi lär oss av de misstag vi gjorde BC. Det känns som att få en andra chans att göra om och göra rätt.

Fördelar och nackdelar med studier hemifrån

Coronapandemin har knappast gått oss studenter obemärkt förbi. Hela tillvaron som student har vänts upp och ner. Från campus till studier hemifrån. Allt har sina för- och nackdelar. För min del som har minst två timmars pendling mellan hemmet och högskolan (tur och retur) har kostnaden för bilresandet minskat rejält. Vilket också bidrar till ett minskat utsläpp av bland annat växthusgasen koldioxid. Toppen! Men baksidan av det hela är just att jobba hemifrån under en längre tid. I början upplevde jag det som smidigt, men närheten till lärarna har försvunnit.

Själv skriver jag just nu examensarbete och det är minst sagt utmanande. Den projektplan som fanns från början har fått modifieras och coronaanpassas under arbetets gång. Tillgången till praktiskt arbete på labb minskade rejält och skrivprocessen har förpassats till hemmet. Det svåra med det är just att man blir ensam med sina egna tankar och funderingar vilket inte alltid är bästa sällskapet. En annan stor sorg är det uteblivna examensfirandet. Jag hade sett fram emot den muntliga examinationen, posterpresentationen och skolans examensfirande i fysisk form. Nu blir allt digitalt och det har lagt sig som en tung blöt filt över hela examensarbetet – åtminstone för min del. Kanske hade jag för höga ambitioner inför examensarbetet. Under mina tre år som student var det just examensarbetet jag såg fram emot, inte för att det är slutet på utbildningen utan snarare för att få pröva vingarna innan det stundande arbetslivet. Coronapandemin sköljde in över dessa förväntningar som en tsunami och drog med sig allt ut i ett hav av tomhet.

Efterlängtat ramplus för biomedicinska analytiker

En annan positiv effekt av pandemin är att äntligen har den biomedicinska analytikern fått sina five minutes of fame i media. Vår yrkesgrupp omnämndes till och med av självaste statsministern i ett tacktal till de som nu sliter inom vården.

”ÄNTLIGEN!” som Gert Fylking brukade stå och ropa när Svenska Akademin förkunnade årets Nobelpristagare i litteratur. För ni som nu sliter på laboratorier i vården för att hinna analysera covid-19-prover och samtidigt ser till att andra analyser genomförs är sanna hjältar. Utan en biomedicinsk analytiker kan inte läkaren ställa en diagnos och ordinera en behandling, med eller utan pågående coronapandemi. Vi förtjänar betydligt mycket mer uppmärksamhet och nu när bollen satts i rullning har alla som är biomedicinska analytiker ett ansvar för att se till att den inte stannar. Låt oss synas ännu mer oavsett om vi jobbar inom vården eller inom det privata näringslivet.

Avslutningsvis vill jag tacka för att jag fick förtroendet att skriva dessa tre studentkrönikor och överlämnar nu stafettpinnen till nästa student. För min egen del väntar en sommar av ytterligare studier och reflektion över de tre år som har gått så snabbt. Det känns inte som det var så länge sedan som jag satt på uppropet som var startskottet för utbildningen. Det har varit tre intensiva år av blod (bokstavligen), svett och tårar. Det har inte varit helt enkelt att få ihop familjelivet med studierna. Men det har också varit enormt mycket glädje och jag är tacksam för allt jag fått lära mig under resans gång.

Tidigare krönikor av Frida Johansson:

Studerandekrönikan: Slå upp dörrarna

Studerandekrönikan: Vår kunskap behövs mer än någonsin