Häromdagen hade jag ett samtal med en studievägledare på universitetet där jag vill läsa min masterutbildning i framtiden, efter att jag tagit examen. Vänta lite… Examen? Masterutbildning? Redan? Det känns som det inte var mer än några månader sedan jag var stressad men samtidigt fruktansvärt peppad på att äntligen få börja på biomedicinska analytikerprogrammet, och om mindre än fem månader är den här resan över. Den tanken väcker många olika sorters känslor hos både mig och alla andra som befinner sig i samma situation.
Jag känner att jag hunnit åstadkomma mycket under min studietid, men samtidigt att jag knappast hunnit med någonting. Under tre år har jag engagerat mig studiesocialt, varit med i en insparkskommité, arbetat ur ett utbildningsbevakande perspektiv, och till och med blivit studentkrönikör. Egentligen borde jag inte vara förvånad över att tiden bara flugit förbi, men samtidigt känns det tråkigt att allt detta sakta men säkert närmar sig sitt slut. Men att ett kapitel tar slut innebär att nya dörrar öppnas.
En möjlighet, och den väg majoriteten väljer att börja med, är att ta sina första steg ut i arbetslivet. Det råder trots allt enorm brist på biomedicinska analytiker inom alla laboratoriemedicinska verksamhetsområden. Oavsett specialintresse finns det goda förutsättningar att hitta en givande och intressant arbetsplats. Vi är många som är entusiastiska inför att äntligen få ersätta föreläsningar och tentor med att praktiskt tillämpa våra kunskaper och göra skillnad i människors liv.
Studier på avancerad nivå är en annan populär väg. Tack vare utbildningens bredd finns det goda möjligheter att läsa vidare och fördjupa sig inom en rad olika ämnesområden. Utbudet av program och kurser på avancerad nivå är så omfattande för oss som biomedicinska analytiker att varje person kan hitta något som intresserar just dem. Det finns utbildningar inom allt från infektionsbiologi och toxikologi till global folkhälsa och bioentreprenörskap, samt ett flertal fristående kurser däremellan. Studier på avancerad nivå kan i sin tur leda till allt från en specialisttjänst till mer akademiskt grundat arbete inom forskning och undervisning av kommande generationer biomedicinska analytiker. Kortfattat kan man säga att möjligheterna är oändliga.
Det finns även en sista grupp, och det är de som fortfarande tvekar eller inte vet vilken väg de bör ta. Ibland kan för många alternativ vara mer förvirrande och stressande än ett fåtal valmöjligheter, särskilt om det inte finns en specifik inriktning eller ämnesområde man fastnat för. Ju närmare examen kommer, desto mer stressinducerande kan denna situation upplevas vara. För dig som känner igen dig vill jag bara säga att det är helt okej att känna så, och att du inte är ensam. Det är helt okej att inte veta. Det är helt okej om processen tar längre tid än tänkt.
Personligen faller jag nog inom alla ovanstående kategorier. Det känns som om jag har alldeles för många idéer och planer, och att jag aldrig kommer hinna med allt det jag vill göra. Å ena sidan låter det spännande att axla min framtida titel som biomedicinsk analytiker i ett kliniskt laboratorium. Å andra sidan drömmer jag om att fördjupa mig inom forensisk vetenskap och slutföra studier på avancerad nivå inom ämnet.
Egentligen finns det gott om tid för mig att följa båda vägarna, men oavsett så måste jag börja med att välja en. Det är här mitt dilemma ligger. Som tur är har jag några månader kvar att bestämma mig på. Den teoretiska och praktiska grund som en biomedicinsk analytikerexamen ger öppnar dörren till många potentiella karriärsbanor. Valet mellan arbetsliv och vidare studier är vårt. De beslut som jag och mina studiekamrater nu tar kommer att forma vår framtid. Oavsett var våra vägar leder oss, är jag säker på att framtiden för oss alla ser ljus ut.
